Barfota
Mina fötter längtar efter friheten. Mina fötter längtar efter sand mellan tårna. Mina fötter längtar efter flip-flops.
Är det inte dags snart?
En hemmamåndag. Rätt skönt, men rätt oproduktivt. Ändå från kl 7 i morse har jag varit i startgroparna - vilken sekund som helst ska jag börja plugga. Nej, jag har ju inte börjat än. Men böckerna är framplockade och pennan laddad med nya stift. Det verkar onekligen som att jag snart är på gång! Startsträckan blir lång när man ska försöka sig på att plugga hemma, för mig iallafall. Men om man väger ineffektiviteten mot bekvämligheten går det nästan på ett ut.
Måndag, tisdag, onsdag, Boden. Plugga, plugga + jobba, prestera, Boden. Dessutom är det ju påsk igen. Dags för lite själavandring och avstämning. Som jag konstaterar varje år; det är inte nyår som är brytpunkten för mig, det är påsken. Varendaste år har det sett annorlunda ut. Dock inte i år. Inte på samma sätt. Det har ju givetvis hänt extremt mycket sedan förra påsken, men jag är på något vis ändå densamma. Det brukar inte vara riktigt såhär, det brukar inte kännas som att jag står kvar på samma ställe trots alla orkaner och vulkaner och övriga katastrofer. Visserligen är det ju några dagar kvar till påskafton - kanske att jag hinner vända upp och ned på världen till dess. Något extremt skulle jag väl kunna åstadkomma om jag verkligen ansträngde mig.
Nu ska jag göra ett ärligt försök med plugget, sedan en promenix. Därefter ska jag ta mig till Norra kärrdal och mitt bästaste bästa. Har tjatat i evigheter om att jag vill ha våfflor, så det ska vi koka ihop och vara sådär bra som bara vi kan. MEN, jag måste hitta hjortonsylt först... Vilket har visat sig vara lättare sagt än gjort i fjollträsk.
Hjortonjakt, barfota.
Är det inte dags snart?
En hemmamåndag. Rätt skönt, men rätt oproduktivt. Ändå från kl 7 i morse har jag varit i startgroparna - vilken sekund som helst ska jag börja plugga. Nej, jag har ju inte börjat än. Men böckerna är framplockade och pennan laddad med nya stift. Det verkar onekligen som att jag snart är på gång! Startsträckan blir lång när man ska försöka sig på att plugga hemma, för mig iallafall. Men om man väger ineffektiviteten mot bekvämligheten går det nästan på ett ut.
Måndag, tisdag, onsdag, Boden. Plugga, plugga + jobba, prestera, Boden. Dessutom är det ju påsk igen. Dags för lite själavandring och avstämning. Som jag konstaterar varje år; det är inte nyår som är brytpunkten för mig, det är påsken. Varendaste år har det sett annorlunda ut. Dock inte i år. Inte på samma sätt. Det har ju givetvis hänt extremt mycket sedan förra påsken, men jag är på något vis ändå densamma. Det brukar inte vara riktigt såhär, det brukar inte kännas som att jag står kvar på samma ställe trots alla orkaner och vulkaner och övriga katastrofer. Visserligen är det ju några dagar kvar till påskafton - kanske att jag hinner vända upp och ned på världen till dess. Något extremt skulle jag väl kunna åstadkomma om jag verkligen ansträngde mig.
Nu ska jag göra ett ärligt försök med plugget, sedan en promenix. Därefter ska jag ta mig till Norra kärrdal och mitt bästaste bästa. Har tjatat i evigheter om att jag vill ha våfflor, så det ska vi koka ihop och vara sådär bra som bara vi kan. MEN, jag måste hitta hjortonsylt först... Vilket har visat sig vara lättare sagt än gjort i fjollträsk.
Hjortonjakt, barfota.
Underbara fredag
Igen!
Ååååh, vad jag blir irriterad! Varför är människor så förbaskat komplicerade? Det där gamla hederliga trixet att kommunicera MED ORD, är det något som är helt förlegat? Är det bara jag som ligger efter i tiden och inte sysslar med telepati ännu? Just nu känner jag mig som den enklaste människan i världen (vilket givetvis är ett klockrent stolpskott och inte ens nästan sant), men i jämförelse - så ja!
Nåja. Folk. Vissa är längre kapitel, vissa kortare - men förbi dem bläddrar man alltid. Inte alla kanske, jag hoppas att vissa kapitel existerar parallellt med de andra kortare och stannar hela vägen. Men hur allt ordnade sig i slutändan får jag väl se när den tjocka tjejen (t)sjunger.
Nu-ska-jag-till-skooolan.
Happy fredag!
Ååååh, vad jag blir irriterad! Varför är människor så förbaskat komplicerade? Det där gamla hederliga trixet att kommunicera MED ORD, är det något som är helt förlegat? Är det bara jag som ligger efter i tiden och inte sysslar med telepati ännu? Just nu känner jag mig som den enklaste människan i världen (vilket givetvis är ett klockrent stolpskott och inte ens nästan sant), men i jämförelse - så ja!
Nåja. Folk. Vissa är längre kapitel, vissa kortare - men förbi dem bläddrar man alltid. Inte alla kanske, jag hoppas att vissa kapitel existerar parallellt med de andra kortare och stannar hela vägen. Men hur allt ordnade sig i slutändan får jag väl se när den tjocka tjejen (t)sjunger.
Nu-ska-jag-till-skooolan.
Happy fredag!
Men lille katte..
Mitt lilla Gryn är inte helt frisk idag. Eller igår. Stackars liten. Så hemskt när djur blir dåliga, om de bara kunde berätta var det gör ont! Istället blir det någon sorts gissningslek.
Jaha, noll produktivitet idag än så länge. Funderade starkt på att gå en runda på gymmet innan det är dags för föreläsning, men jag vet inte om min gamla kropp orkar med två dagar i rad. Jag sprang bara tre km i går och är helt ledbruten. Så går det när man inte rör sig längre än mellan köket och sängen på 2 månader. Sen är det inte särskilt långt mellan mitt kök och min säng heller, för att göra saken bättre. Om jag hade bott i en herrgård kanske det skulle vara tillräcklig vardagsmotion. (To do: Införskaffa och flytta in i herrgård) Hm. Beach 2010 känns väldigt långt borta. Kanske är beach 2013 ett mer rimligt mål.
Jag begriper inte vad det är som händer i världen. Så ofantligt mycket elände som drabbar (mer eller mindre) nära och kära. Oavsett hur när eller kär så är det ju hemska saker ändå. De senaste veckorna har inneburit en väldigt hög koncentration olycka. Men varför nu? På ett logiskt plan inser jag att det är slumpen, men ändå kan jag inte låta bli att undra över det här. Är det någon, någonstans, som finner ett bisarrt nöje i att ödelägga människors liv? Skulle inte förvåna mig om den tentan som gick så fenomenalt bra visar sig bli ett stort fett F. Bara för att. På samma sätt som man kan bevisa vad som helst genom att vända på statistik, har nog mitt potentiella B blivit vridet till ett F (fail, förskräckligt, förfärligt, ful, förödelse, fasansfullt, februari)
För att lyfta fram något roligare; det är våffeldagen på torsdag! Ska övertala Tomas att vi pausar i magrute-tävlingen (enligt ovan, jag är ju ändå körd) och grädda massor, massor, massor med våfflor. Man måste ha hjortonsylt, annars räknas det inte som våfflor. Då är det bara stekt mjölsmet. Ytterligare roligheter: Boden närmar sig! Det ska bli lov-ely (hoho). Enda flugan i hallonsaften är att Annica lyckats boka in en fjällenresa under merparten av min vistelse. Eller egentligen missar hon bara helgen, men det är ju liksom den som räknas.
Nä, nu ska jag gräva fram min stackars sjukling och tvinga i henne lite mer paraffinolja.
Jaha, noll produktivitet idag än så länge. Funderade starkt på att gå en runda på gymmet innan det är dags för föreläsning, men jag vet inte om min gamla kropp orkar med två dagar i rad. Jag sprang bara tre km i går och är helt ledbruten. Så går det när man inte rör sig längre än mellan köket och sängen på 2 månader. Sen är det inte särskilt långt mellan mitt kök och min säng heller, för att göra saken bättre. Om jag hade bott i en herrgård kanske det skulle vara tillräcklig vardagsmotion. (To do: Införskaffa och flytta in i herrgård) Hm. Beach 2010 känns väldigt långt borta. Kanske är beach 2013 ett mer rimligt mål.
Jag begriper inte vad det är som händer i världen. Så ofantligt mycket elände som drabbar (mer eller mindre) nära och kära. Oavsett hur när eller kär så är det ju hemska saker ändå. De senaste veckorna har inneburit en väldigt hög koncentration olycka. Men varför nu? På ett logiskt plan inser jag att det är slumpen, men ändå kan jag inte låta bli att undra över det här. Är det någon, någonstans, som finner ett bisarrt nöje i att ödelägga människors liv? Skulle inte förvåna mig om den tentan som gick så fenomenalt bra visar sig bli ett stort fett F. Bara för att. På samma sätt som man kan bevisa vad som helst genom att vända på statistik, har nog mitt potentiella B blivit vridet till ett F (fail, förskräckligt, förfärligt, ful, förödelse, fasansfullt, februari)
För att lyfta fram något roligare; det är våffeldagen på torsdag! Ska övertala Tomas att vi pausar i magrute-tävlingen (enligt ovan, jag är ju ändå körd) och grädda massor, massor, massor med våfflor. Man måste ha hjortonsylt, annars räknas det inte som våfflor. Då är det bara stekt mjölsmet. Ytterligare roligheter: Boden närmar sig! Det ska bli lov-ely (hoho). Enda flugan i hallonsaften är att Annica lyckats boka in en fjällenresa under merparten av min vistelse. Eller egentligen missar hon bara helgen, men det är ju liksom den som räknas.
Nä, nu ska jag gräva fram min stackars sjukling och tvinga i henne lite mer paraffinolja.
Nog finns det hopp om livet alltid!
Jag älskar att vakna med sol i ansiktet. Visserligen var klockan halv sju, men det gjorde inte så mycket. Sol i ansiktet är mycket värt!
Veckorna går så vansinnigt fort - det är måndag igen! Veckorna rörs ihop till en enda suddig smet, bara helgerna behåller en viss substans. Som regel går jag till skolan på måndag, äter lunch på onsdag och hemgår på fredag. Sen är det en helg fylld med aktiviteter, därefter måndag igen. Jag har tredagarsvecka.
Den här helgen har ett riktigt bra genomsnitt! Fredag busade jag med grannen i vår föreningslokal, alldeles för mycket vin och dessutom sing star (till övriga grannars förskräckelse). Lördagen var ju liksom planerad och spikad, så att banga var väl inget alternativ trots en enastående baksmälla.. Måste ju föregå med gott exempel! Iallafall, det blev middag med Carro och Nathalie, sedan stod vi i kö resten av kvällen. Nää, det gjorde vi inte. Men jag och Carro köade snällt i säkert 1 h utanför KTHs kårhus (!) Men! Det var värt det! Otroligt rolig kväll, med lite underliga inslag. Vi kunde konstatera att det finns en hel del intressanta människor.
Jaja, nu ska jag ta en tur till gymmet och sedan är det dags för föreläsning. Men, det flimmrar massor för mina ögon. Jätteirriterande, kommer ju trilla av löpbandet.
Sol!!
Veckorna går så vansinnigt fort - det är måndag igen! Veckorna rörs ihop till en enda suddig smet, bara helgerna behåller en viss substans. Som regel går jag till skolan på måndag, äter lunch på onsdag och hemgår på fredag. Sen är det en helg fylld med aktiviteter, därefter måndag igen. Jag har tredagarsvecka.
Den här helgen har ett riktigt bra genomsnitt! Fredag busade jag med grannen i vår föreningslokal, alldeles för mycket vin och dessutom sing star (till övriga grannars förskräckelse). Lördagen var ju liksom planerad och spikad, så att banga var väl inget alternativ trots en enastående baksmälla.. Måste ju föregå med gott exempel! Iallafall, det blev middag med Carro och Nathalie, sedan stod vi i kö resten av kvällen. Nää, det gjorde vi inte. Men jag och Carro köade snällt i säkert 1 h utanför KTHs kårhus (!) Men! Det var värt det! Otroligt rolig kväll, med lite underliga inslag. Vi kunde konstatera att det finns en hel del intressanta människor.
Jaja, nu ska jag ta en tur till gymmet och sedan är det dags för föreläsning. Men, det flimmrar massor för mina ögon. Jätteirriterande, kommer ju trilla av löpbandet.
Sol!!
