Det är det här med livet..

Happ, nu hände det igen. Precis när min fenomenalt fyndiga text skulle publiceras försvann allt. Prick allt. Mitt första inlägg började med att man kanske inte borde skriva blogg när man är lite trött och tjurig. Jaa, nu är jag trött och jättetjurig. Här kommer lite gnäll!

Tröttheten beror mestadels på skoldagen som av en händelse blev 12 h lång. Tjurigheten kommer till största del av att dessa tolv timmar ändå inte ledde till några direkt lysande resultat. För mycket kvar att göra och mekanikprestationen på måndag alldeles för nära. Dessutom är jag för tillfället lite vrång på min hatkärlek Facebook. Jag-vill-inte veta allt om alla. Helt nyligen har jag börjat reflektera över detta, jag vill faktiskt helst inte veta. Det mår jag absolut bäst av. Det gör ändå ingen skillnad.

Nåväl. Jag börjar få slut på ursäkter. Disken är diskad. Tvätten är tvättad. Bloggen är bloggad och lägenheten skinande ren. Valfriheten ett minne blott. Jag måste plugga nu.

hej hej....

Jag har tur. Jag har inspirerande människor runt omkring mig. Jag har tur och är dessutom klyschig. Typ som Zlatan, han är ju bäst. Dessutom ödmjuk, vilken är en himla tur.

Jag önskar att jag hade en lång tågresa framför mig. Ungefär 3-4 timmar. Tillräckligt lång tid för att jag i lugn och ro kan få läsa klart. Jag har en sådan fantastiskt bra bok som jag läser på tåget till och från skolan. Dock är de där 13 minutrarna alldeles för få, jag får inte mitt bokbehov tillfredsställt. Läser jag hemma får jag så vansinnigt dåligt samvete för att jag inte ängnar min "läsenergi" till att läsa viktigare saker. Därför skulle jag vilja åka lagom långt någon dag. Eller typ att det skulle bli något tekniskt fel så tåget blir stående någon timme. Eller hamna mitt i ett gisslandrama.


Jaha, något nytt och hett? Njae. Eller jo! Anneli och Matilda kommer ned till mig om en månad. Lagom till Ettans fest, de åker på att jobba då. Men det kommer bli ett kalaskalas så det är det nog värt. Ettans fest = en årlig tillställning för maskinsektionen som ordnas av Klubbnissarna, däribland jag.

För övrigt har terminen rivstartat. Det bådar inte gott. Har du sett Hipp Hipp? Och svenska för nybörjare? Min nya matteföreläsare pratar mer eller mindre så och skriver dessutom som en treåring. Han får min mekanikförläsare (som förövrigt var kass i jämförelse med tidigare matteföreläsare) att likna ett pedagogiskt geni. Japp, jag klankar på de klokare huvudena. Men det är bara för att jag själv blir så deprimerad av allt jag insett att jag inte begriper. För att göra saken enkel.

Nu är det dags. Böckerna glor på mig.

Nu är jag tillbaka i min röda stuga! Jättekonstig känsla, har ju inte varit hemma på en månad. Men samtidigt som det känns lite weird så är det ändå rätt skönt att komma i gång med livet igen. Jag är SÅ less på att vara ledig och inte göra något vettigt. Trodde nog faktiskt aldrig att jag skulle säga det, men skoleländet lockar lite trots allt. Jag vet att kommande termin kommer att vara sjukt jobbig. Antagligen kommer jag att bryta ihop och hoppa av innan april. Men trots detta så längtar jag lite efter att vara sådär innerligt olycklig och trött. Prestera litegrann kanske. Nåväl, har man varit ledig tills man är trött på sovmornar och sena filmkvällar så är man nog utvilad!

Jag är sämst på att blogga numera. Dels för att min förmåga att uttrycka mig bara blir sämre och sämre och dels för att... jaa, jag har liksom ingen lust att dela med mig. Eller jo, jag VILL väl egentligen. Men ja.. du vet. Äh.

Så nu ska jag försöka packa upp kläder. Massor av kläder. Antagligen skulle jag väl ha kunnat klä halva Österrike med kläderna som är nedproppade i resväskan. Men de vill nog inte ha mina kläder, alldeles för få Lederhosen måste jag erkänna.

Hej hej!