Balladen om konsekvenser
Alltså. Vad ÄR grejen med alla dessa fjortismodebloggar? "Det här hade jag på mig idaaaag". Jeesses.
Skoldagen är, hör och häpna, över för idag. Jätteskönt, bara en liten labb. Sagda labb gick ut på att plocka isär en motorsåg och sätta ihop den igen. Ingen större utmaning men lite pilligt var det allt. Motorsågsmassaker som Tomas sa. Så nu är jag hemma. Hade hoppats på en tvättid, men en piggelin har större chans i helvetet. Jaja, bara att vända ut och in så klarar jag mig några dagar till.
Tomas fyllde stor-pojke i tisdags och jag fick även äta pannkakstårta för första gången. (Och pannkakstårta är gjord av plättar.Punkt. "I norra delarna av Sverige och i Finland betecknar plättar både stora och små tunna pannkakor, de mindre kallas frekvent småplättar för att särskilja dem från de stekpannsstora." Källa: wikipedia(dvs, jag hittar inte alls på!)) Jag ska även knalla upp till tjorren uppe i centrum och hämta hans present; två biljetter till Jeff Dunhams show på kistamässan. Han är kuul.
Såpp, nu ska jag hämta biljetter, städa lägenhet och kyl. Sedan knalla iväg och jobba en liten sväääng.
Tjingpling
the mess you make
Back to normal
Ja, nu är mitt hjärta hemma. Supermysigt. Som jag har längtat.
Hmm, jag är alldeles för trött för att skriva något vettigt. Undrar hur bra det blir att skriva rapport nu då? Inte så lysande kanske, men vad gör man. Man annars så tänker jag på min Mia och önskar jag kunde laga. Annars så har jag upptäckt piratebay och har jätteroligt. Annars så är livet underbart och jag har ingenting att klaga på.
Pussheej
Klubben för inbördes beundran
Jomen visst.
Att vakna av att solen skiner rakt i ansiktet är en lyx få förunnat i januari. Men det gjorde jag och härligt var det minsann. Att solen senare på eftermiddagen fick ge vika för en kyla som snarare hör hemma i Sibirien är en annan sak. Enkelt; sol är underbart och kyla är fruktansvärt. Är det inte sommar snart? Jag vill gå barfota i sandaler och skutta runt barbent och ha sommarsol i håret och ha solglasögon utan att se ut som en mupp och sola på en filt och grilla utomhus och njuta av sommarkvällar och svettas som en gris och längta till julen. Men jag vill inte dra på mig mina StorStövlar, ullkappan, dra ned mössan över ögonen och vira halsduken 7 varv runt huvudet en enda dag till.
Nu tycker jag att Tomas ska komma hem. Jag vill kramas och pussas och glömma bort alla måstebordehelstigårskyndaskynda och bara känna att livet är galet bra. Vilket man omöjligt hinner med att känna när man lever konstant 1 vecka i framtiden och nojjar över allt som måste hinnas. Ibland tror jag att jag behöver en utredning och diagnos och medicin. Jag har säkert någon sorts bokstavskombination.
Och nu ska jag räkna matte.
Usch, vilka töntiga reklamer som går på tv.
Men det är väl klart jag har tid att blogga!
Men hey, vad gör det om hundra år?
Jaha, dagen har till största del tillbringats hos Caroline med nummeböckerna. Inte värst effektivt, mest bara chokladpudding, kaffe och mat. Jeeees, vad mätt jag är. Men det är jag tacksam över, har inte kommit mig för att handla ännu. Det blir liksom dåligt med mat utan en Tomas. Att laga mat åt sig själv är otroligt tråkigt, vilket alla med ensamhushåll säkerligen håller med om. Hela dagen hos Carro och nu är jag precis hemkommen. Ska koka mig en kanna kaffe och sitta uppe tills poletten ramlat ned. Det kan ju ta sin lilla tid.
Jaja, bäst jag sätter igång.
Tjing
lite plugg, lite sakna, lite naket.
Nu ska jag gräva ned mig i nummeböckerna. Jag ska drunkna i nummeböckerna i 2 dagar och sen ska jag aldrig någonsin mer öppna dem!
PS 1 Negativ perfektionism, det är vad jag lider av! Nu har jag ett namn på det... ;)
PS2 Lite plugg, mycket sakna, inget naket än så länge. Men det blir väl!
PS3 Ja, allt blev helt plötsligt kursivt och det går inte att ändra tillbaka. Huuur?
Hej och välkomna till 2009!
Nu är jag tillbaka hemma i Stockholm igen - det känns så bra! Som vanligt en härlig kompott av känslor när det är dags att vända kosan söderut igen, men jag har börjat vänja mig. Nu hade jag ju verkligen något som lockade oerhört här nere, vilket tog udden av det värsta vemodet. Att uppdatera min blogg under vistelsen har varit ett uppdrag för en betydligt mindre sysselsatt människa då föräldrarna endast har modem. Har inte ens kommit åt min internetbank; blev utloggade innan sidan hann ladda färdigt. Ja, frustrerande!
Det nya året då! 2008 var fantastiskt, 2009 ska bli bättre. Men så kanske man alltid säger. 2008 har varit ett intensivt år. Det har varit ett år fyllt av glädje, sorg, besvikelse och ofantligt mycket skratt. Tvära kast, branta berg och dalar. Men det är väl livet antar jag! En liten årskrönika då?
I vanlig ordning firades det nya året, 2008, in i Boden hos mina nära och kära. Den första tentan på KTH var precis avklarad med riktigt bra resultat. Så det var en glad dam, full av tillförsikt, som såg fram emot livet efter julen. Vårvintern var lång,tråkig och dyster och min största ljuspunkt i tillvaron var Caroline som blev en allt närmare bekantskap. Det behövdes verkligen då jag både bröt en förlovning och ett långt förhållande. Efter det blev det alldeles för mycket fest och alldeles för lite plugg, vilket kanske är ett något klyschigt beteende. Nåväl, jag levde klyschan och hade inga som helst planer på att bli kär igen. Ungefär någonsin. Men så en varm kväll i maj kom han instrosande (snubblande?) in i mitt liv. Och ingenting har sedan dess blivit sig likt. Sommaren som följde jobbade jag i Vaxholm på arbetsplatsen från helvetet. Eller iallafall chefen som rymde från en låst psykiatrisk klinik. De varma sommardagarna präglades dock inte av denna galna människa, utan av Tomas. Det var liksom vår sommar. (Årsdagar hit och dit, inte så viktigt. Vi har hela sommaren att fira. Men tydligen ska man sätta datum och sånt, den 25 juli är vårt. Det ÄR faktiskt rätt mysigt att fira sådant, så det finns ju en poäng.) Om min lever kunde prata skulle den nog tacka Tomas ankomst då tillvaron på många sätt blev lugnare, toffel som man är.
Skolan satte i gång igen med buller och bång. Men den här terminen har faktiskt känts bäst av alla, jag har äntligen börjat hitta lite självförtroende i det jag gör. Det känns inte längre som att de när som helst ska avslöja mig och sparka ut mig från KTH eftersom de upptäckt att jag egentligen inte kan något på riktigt. Vilket är ett framsteg! Skolan har faktiskt känts så pass bra att jag börjat jobba ett par dagar i veckan. Skor är dyrt! Så blev det december. Faktiskt lyckades jag tända ljus i adventsljusstaken varje söndag, även om jag till och med fick släpa med den förbaskade staken ända till Sollentuna. Kanske ska bli min egen personliga tradition? Decembertentorna höll på att ta livet av mig, så 2 veckors vila i Boden var behövligt. Så hisnande fort och förlamande sakta det gick! Sammanfattningsvis var det vansinniga mängder mat, fest, mys, vänner, lek, fika och pulka! Helt otroligt härligt. Nyårsafton firades in med några av de närmaste. Jag saknade verkligen nyårskyssen, men Tomas blev ersatt av Nella vid tolvslaget. Det kan han ha. Några dagar efter det kom Annica och Mattis lilla flicka till världen. Gratulerar till dem och till Felicia som blev storasyster!!
Sammantaget har det varit ett helt otroligt år. Så många möten, så mycket kärlek i livet! Fantastiskt.
Och nu sitter jag här. Plockade ned julpyntet och packa upp väskan imorgon, så det är lite kalt i min röda stuga. Jag kom hem till mitt hjärta i går och det var helt otroligt. Lite rutin på att sakna har jag allt, men inte trodde jag att det kunde bli såhär! Så mycket vill jag aldrig mer längta, nästa år får han följa med. Nu ska jag pyssla på lite här hemma och se om jag kan rulla i gång livet igen. Allvaret väntar runt hörnet, som vanligt. Men inte riktigt än. Inte idag.
En sak jag lyckats med förra året är att börja foto. Det har hänt mig en hel del! Här är lite av fotodokumentationen:
MAJ
JUNI
JULI
OKTOBER
NOVEMBER
DECEMBER
