Nu kändes det lite bättre...
På min promenad i morse funderade jag över hur tusan jag ska få schemat att gå ihop och orken att räcka till.. Var nämligen registrerad på 39 hp och tänkte höja betyget på ytterligare 18 hp. Ett moln av förtvivlan sänkte sig över min sinnesstämning. Så hastigt och lustigt beslöt jag mig för att skära bort den kurs jag läste bara för skojs skull, franska. Initialt kändes det bra, en lättnad att det beslutet var fattat. Men allt eftersom klockan kröp närmare en kursstart jag inte tänkte närvara på, kändes det värre och värre. Fröken Duktig-syndromet gjorde storartad entré och jag kände mig lite värdelös på grund av mina bristande ambitioner. Surfade runt på Aftonbladet och kände mig som en sjukpensionsfuskande, bidragskåt utsugare som borde förvisas från detta duktiga, flitiga samhälle, eftersom jag för en timme valde att göra ingenting istället för någonting. Då hittade jag detta!
Ett speciellt stycke kletade sig fast på Fröken Duktig och kvävde henne helt sonika:
Ett speciellt stycke kletade sig fast på Fröken Duktig och kvävde henne helt sonika:
"För man måste inte vara så duktig. Man måste inte ens göra sitt bästa, det kan räcka att bara vara lite halvbra. Man får göra bort sig, man får bli för full, man får ha fel. Man får göra fel. Smetigt rött läppstift är okej, och det är okej att klä sig fult, vara ful, dum, okunnig, tråkig. Man behöver inte veta vad man håller på med."
Wehey, nu kändes det lite bättre..
Wehey, nu kändes det lite bättre..
