Here we go..
Jaahaja, solen lyser med sin frånvaro i Stockholm denna torsdag. Gör mig egentligen ingenting, då jag både är bakis sedan tentafesten igår och rejält stekt sedan söndagens sol-orgie.
Tentaperioden närmar sig sitt crescendo och jag är fortfarande vid gott mod. Tentorna har gått både bra och dåligt, resultaten blir nog varierande som vårväder. Men det är okej. Man ska inte ta livet på så stort allvar, det finns alltid omtentor. I guess. Men nu är de två värsta åren på kth så gott som över. Ända från nollningen har man blivit matad med att de två första åren är elddopet och det absolut svåraste, allt efter blir bara lättare och roligare. Visserligen tror jag att detta mestadels är kvalificerat skitsnack, ihopfantiserat för att hindra allt för många från att hoppa av. För lättare blir det nog sannerligen inte. Kanske roligare. Men mest av allt tror jag att det handlar om att man liksom blir bedövad, vänjer sig vid att alltid, alltid ligga efter, alltid ha ånget över allt man inte har tid för eller orkar göra. Eländet blir liksom ett normaltillstånd. Japp, jag har vant mig och mår absolut strålande där jag står upp till armhålorna i eländig hållfasthetslära! Woho! Hållf!
Oooo! Min lilla misse Grynet ska flytta hem till mig nästa vecka. Jag har längtat som en tok efter henne och är helt överlycklig. Har verkligen saknat att ha djur sen jag flyttade till Stockholm, de är de första åren i mitt liv utan djur av något slag i min närhet. Väldigt tomt faktiskt, även om man inte direkt saknar att ha katthår på precis ALLT. Men det är överkomligt. Det ska bli såå mysigt. 
Min nya sambo!
Tjingeling!
