Det är det här med livet..

Sådärja, då var jag tillbaka i Stockholm igen! Måste erkänna att det känns bra, jag höll nästan på att krevera de sista dagarna i Boden. En lindrig släng av lappsjuka också kanske. Nå, glad i hågen traskade jag till skolan och möttes av ett oändligt elände. Damn, så mycket att göra. Någonstans visste jag att det skulle krävas en insats denna vecka, men jag trodde inte att det skulle bli en brottningsmatch med våldsamma inslag. I vilket fall, skönt att det är helg. Visserligen har jag ingen egentlig ledighet och visserligen kom jag precis tillbaka från påsklov, men jag tycker nog ändå att jag gjort mig lite förtjänt av helg. Så ikväll bokades en bio med tillhörande öl in. Imorgon tänkte jag dessutom släpa mig iväg till Uppsala och träffa det nyaste tillskottet i familjen. Bra helg.

I övrigt är jag nöjd och glad med livssituationen, jag har fått lite koll på mina egna fötter iallafall. Det är nog framförallt det jag är nöjd med. Gladigheten kommer av att fåglarna kvittrade så det dånade när jag skrev matte i morse. Kan man vara annat än sorglös då?

Nu måste jag kila iväg till tåget. Jag är alltid sen. Men jag kämpar!

puss!

Påsk igen. Jag tror att för ganska precis ett år sedan konstaterade jag att påskafton brukar vara brytpunkt i mitt liv. Denna påsk är sannerligen inget undantag. Varje påsk finner jag mig själv i ett totalt annorlunda liv i jämförelse med året dessförinnan. Självklart hinner mycket hända på ett år men det är ganska intressant att min livsituation är så fullkomligt väsenskild från påsk till påsk. Nåväl, man får väl se det positiva i det. Det händer ju iallafall saker.

Jag har verkligen ondgjort mig över hur tyst allting är här uppe och hur man verkligen måste lyssna på sina egna tankar. Nu börjar jag se nyttan med hela självransakningshistorien. Det är verkligen bra för mig, vanligtvis skjuter jag bara allt som är besvärligt att tänka på åt sidan. Men nu, jäklar vad jag funderar! Det känns faktiskt väldigt bra och jag tror att jag kommer att återgå till mitt liv i södern som en harmonisk Di Leva.

Nu ska jag återgå till min vegetativa meditation.

Puss!

Jahaja, bara en vecka kvar i Boden. I vanliga fall brukar jag ha acklimatiserat mig vid det här laget och inte alls känna mig så sugen på att åka hem till verkligheten igen. Men den här gången gör jag faktiskt det. Jag vill hem till mitt riktiga liv där jag inte tänker så förbaskat mycket. Här finns det alldeles för mycket tid för filosoferande grubblerier. Jag vill hem till södern. Snart iallafall. Kanske lika bra att jag håller mig borta ett par dagar till för säkerhets skull. Ett par dagar till av begrundande skadar inte. Det mesta tål att tänkas på.

Mina fötter är som isbitar! Den lysande idén att gå hem ikväll var inte alls lika lysande när tårna började trilla av. Far å bada, så blöt och kall jag är. Damn you, Norrland. Nå, idag har jag varit hemskt kringflackande. Först till Annica på morgonen och lämnade en liten bil. Sen vallades farmor runt en sväng. In till stan och kaffe med Matilda och Kalle. Därefter tillbaka till Annica, där jag blev utsatt för både det ena och det andra. Mest en bäbis. Och nu, efter en promenad hem till torpis genom isande, isande Boden, hemma. At last. Exakt 13 h tog det.

Ja, om det inte var något mer så ska jag lägga mig i sängen och fundera lite. Kommer vara en fullfjädrad filosof om en vecka.

Jag vill hem till de gröna gräsmattorna. Och jordgubbarna.

Puss!

Då så. Nu är jag hemma i Boden.

Så, då var jag lokaliserad. Tanken var att jag skulle komma bort från den Stora Staden, bara koppla av och samla tankarna. Det var ju kört från dag 1. Avkopplingen hoppas jag så småningom infinner sig och tankarna.. jaa, inte är de samlade iallafall. Men det är lugnt. Det faller nog på plats till slut, jag är inte ett dugg orolig.

Helgen har varit otroligt intensiv, ungefär som de första dagarna alltid brukar bli. Mina kära föräldrar lämnade mig ensam med stort hus och liten hund. Kärlek, eller hur? Dock är den lilla hunden otroligt försummad, jag är världens sämsta matte. Stackars hund, ensam nästan hela tiden. Nåväl, nu är föräldrarna hemma igen och jag avsäger mig allt ansvar. För prick allt.

Och jag mår jättebra. Äntligen har jag börjat sova igen, precis gått igenom en hemskt skum period när jag inte kunnat sova mer än kanske 4-5 h/natt. Vilket är väldigt underligt för någon som dör om denna inte får sova sina 7-8 h. I fredags kom jag i säng vid, jaa.. halv 2 kanske. Vaknade igen 0715 pigg och glad. Jag fick verkligen, med våld, tvinga min förrädiska kropp att sova några timmar till. Min trotsiga lekamen vill helt enkelt inte slappna av. Däremot krävdes det bara en utekväll och en tequila så kapitulerade den villigt. Å, jag älskar att sova. Det är nog mitt största intresse.

Nu ska jag faktiskt vila lite. Festandet börjar ta på krafterna, man är ju inte 21 längre.

Puss!!!

Om man siktar tillräckligt högt, träffar man sig själv i huvudet.

Vad livet blev lekande lätt helt plötsligt. Världens slappaste vecka, relativt det normala iallafall! Ingen mattedugga i veckan och påsklov på fredag. Bara lite matlab som måste göras i veckan, men det känns inte särskilt jobbigt. Lovely.

Nu vill jag åka hem till Boden. Simplifiera livet en aning och få lite varierad mat. Och biiil. Allting blir så mycket bättre med en bil. Dock verkar det som att jag åker på att vara hund&husvakt några dagar, men det kan jag leva med. Det är bara en sak jag undrar över; vem ska laga maten?

De säger att man inte kan ta igen förlorad sömn, men jag ska faktiskt försöka.
Tjingeling!

Ovanstående är mitt nya mantra. Jag behöver lite pepp och vem peppar bättre än den där lilla envisa rösten i ens inre? Vanligtvis gör den ingen större nytta, men nu ska den få göra skäl för mat och husrum.

Den nyckfulla våren är iallafall här. Snö i måndags och strålande sol idag. Men det är väl det som är charmen, I guess. Jag har iallafall beställt snöfritt när jag åker hem till Boden 14 mars. Men det kan jag nog glömma. Det känns verkligen grymt bra att åka hem och vara ledig på riktigt. Ibland längtar jag hem till mitt vinterland.

Idag har jag upptäckt två helt nya sensationer. Att ta på sig en hel outfit direkt från torktumlaren när man är lite frusen och att få ordning på ett MATLABprogram i sista sekunden. Satisfaction!

Nu ska jag försöka söva mig själv lite. Huvva, det är så hemskt att gå upp tidigt på morgonen. Jag fasar för den långa hårda morgondagen.

tjing

Det är alltid måndag, iallafall 9 dagar av 14. Dock kan jag leva på den passerade helgen länge framöver! Mina bodentjejer har förgyllt min tillvaro på ett alldeles fantastiskt vis och lämnade min röda stuga lite mer tom än vanligt i morse. Ja, det var väldigt trevligt. Även om vi kuskade hela Stockholm runt dagarna i ända. Det blev sammanfattningsvis väldigt, väldigt bra. Ettans fest på fredag och utgång på lördagen, regn, mat och lite för lite sömn tror jag.

Ettans fest då. Äntligen över, faktiskt! Grymt kul var det och riktigt lyckat. Jag kände mig svintuff i kortkort, stövlar och pilotbrillor. Och Chuck Norris hatt. Så cool blir jag nog aldrig igen.

Nu ska jag kasta mig ut i ringen med dagens matte. Heja på mig!

hejhej