Första julen i Stockholm..
..blev en väldigt mysig liten tillställning. Hemma hos Lysedalarna tar man det lugnt på julen, vilken var väldigt skönt. Det blev inte ens hetsigt i köket, vilket jag är van vid på julafton - man har en miljard saker att ordna innan gästerna kommer så man håller tidsplanen. Men ändå, jag gillar julstöket.. tror jag.
Jul hos familjen Karlberg:
kl 0830
Världens mysigaste julfrukost. Det är fortfarande lite mörkt ute, så vi har tänt massor med ljus. Julmusik på tv och man dricker kaffe i flera timmar.
kl 1100
Lotta: -Hmm... När sa vi att alla skulle komma?
Mamma: - Jaa, till Kalle sa vi väl.
Lotta: - Aha...
Mera kaffe
kl 12 30
Lotta: -Jaja, man kanske skulle skutta in i duschen nu då.
Övriga: -Sen är det min tur!
Mamma: - Jag ska bara.....
kl 14 00
Mamma(fortfarande i morgonrock): - Jäklarns, vi har ju glömt att tina köttbullarna, laxen och alla patéer
Lotta: - Men ska jag börja fixa med resten av maten nu?
Mamma: - Näää, det behöver vi inte göra än.. Jag slänger mig på soffan och vilar ögonen ett par minuter först.
kl 14 30
Mamma: -Jäklarns, vi har glöm att köpa julklapp till person X
Frivillig 1: - Jag åker! Är någon bil i motorvärmare?
Det är det inte.
kl 14 35
Mamma: -Jäklarns, grädden är slut
Frivillig 2: - Jag åker!
Lotta: - Ring Frivillig 1, h*n kan köpa på vägen
Frivillig 1 har lämnat mobilen hemma, Frivillig 2 gräver fram en till bil under snömassorna.
kl 14 40
Lotta: - Mamma du måste gå och duscha nu! Snart kommer alla!
Mamma: - Jag ska... Måste bara hitta dillen.
Mamma: - Jäklarns, dillen är slut!
Lotta: - Jag ringer Frivillig 2.
Frivillig 2 har lämnat mobilen hemma, Frivillig 3gräver fram ytterligare en bil.
kl 14 55
Lotta: - Gå och duscha och byt om mamma! Vi fixar resten.
Mamma: - Jag ska... Ska bara hitta de fina julservetterna jag köpte förra året.
Lotta: -Kan jag börja göra maten färdig nu?
Mamma: - På en liten stund, lilla hjärtat.. Mamma ska bara....
kl 15 00 (Kalle börjar, ingen är hemma och mamma har fortfarande inte duschat)
Lotta: - Hallå? Var är alla?
Mamma: - Här lilla gumman, jag ska bara slå in lite julklappar.
Lotta: - GÅ OCH DUSCHA!
Mamma: - Men lugna dig nu, det gott om tid.
Lotta: - Jag får hjääärnblöödning!!
TVn: -Say MA-MA. - Mammma.. - Hohohoho.
kl 15.10
Gästerna kommit, mamma är tjusig och rödglittrig, alla är tillbaka från sina uppdrag, hemmet doftar hyacint och julmat, bordet är dukat, marschallerna tända, jusen glimmar, barnen tindrar, lugnet sänker sig. För alla utom Lotta som hyperventilerar och känner att hon haft en nära-döden-upplevelse. (Hela förloppet upprepas sedan på nyårsafton)
Min mamma är fantastisk. Hon är den mest ostressade människa som finns på denna jord. Och det finns inget, INGET, som stressar mig mer än när en totalt och fullkomligt ostressad människa för befälet. Av någon anledning så lär jag mig aldrig, hon fixar alltid allt i tid och med glans. Julafton löper alltid smidigt och allting är alltid färdigt när det ska. Varför kopplar jag inte av och lägger mig på soffan istället? Nej, för att jag är en klassisk martyr och det är inte jul innan jag fått andas i en påse.
Nu ska jag försöka smälta maten sen igår och ladda för en till runda när Tomas kommer med resterna från julbordet. Innan dess BÖR jag kanske försöka få ordning på mitt hem, åker ju till Boden i övermorgon. Det ska bli så himla härligt, jag längtar hem. Trots all hysteri när det närmar sig middagstid så finns det inget som är så avkopplande. Den stressen är av en annan sort, den är liksom hanterbar. Den handlar inte om att prestera, om att hinna lära sig saker, om press. Bodenstress är bra stress. Det är roligare stress.
Nuuu ska jag diska och städa och slänga allt jag ska ha med mig i tvätten!
Hoppas ni alla hade en underbart mysig julafton.
Puss
Jul hos familjen Karlberg:
kl 0830
Världens mysigaste julfrukost. Det är fortfarande lite mörkt ute, så vi har tänt massor med ljus. Julmusik på tv och man dricker kaffe i flera timmar.
kl 1100
Lotta: -Hmm... När sa vi att alla skulle komma?
Mamma: - Jaa, till Kalle sa vi väl.
Lotta: - Aha...
Mera kaffe
kl 12 30
Lotta: -Jaja, man kanske skulle skutta in i duschen nu då.
Övriga: -Sen är det min tur!
Mamma: - Jag ska bara.....
kl 14 00
Mamma(fortfarande i morgonrock): - Jäklarns, vi har ju glömt att tina köttbullarna, laxen och alla patéer
Lotta: - Men ska jag börja fixa med resten av maten nu?
Mamma: - Näää, det behöver vi inte göra än.. Jag slänger mig på soffan och vilar ögonen ett par minuter först.
kl 14 30
Mamma: -Jäklarns, vi har glöm att köpa julklapp till person X
Frivillig 1: - Jag åker! Är någon bil i motorvärmare?
Det är det inte.
kl 14 35
Mamma: -Jäklarns, grädden är slut
Frivillig 2: - Jag åker!
Lotta: - Ring Frivillig 1, h*n kan köpa på vägen
Frivillig 1 har lämnat mobilen hemma, Frivillig 2 gräver fram en till bil under snömassorna.
kl 14 40
Lotta: - Mamma du måste gå och duscha nu! Snart kommer alla!
Mamma: - Jag ska... Måste bara hitta dillen.
Mamma: - Jäklarns, dillen är slut!
Lotta: - Jag ringer Frivillig 2.
Frivillig 2 har lämnat mobilen hemma, Frivillig 3gräver fram ytterligare en bil.
kl 14 55
Lotta: - Gå och duscha och byt om mamma! Vi fixar resten.
Mamma: - Jag ska... Ska bara hitta de fina julservetterna jag köpte förra året.
Lotta: -Kan jag börja göra maten färdig nu?
Mamma: - På en liten stund, lilla hjärtat.. Mamma ska bara....
kl 15 00 (Kalle börjar, ingen är hemma och mamma har fortfarande inte duschat)
Lotta: - Hallå? Var är alla?
Mamma: - Här lilla gumman, jag ska bara slå in lite julklappar.
Lotta: - GÅ OCH DUSCHA!
Mamma: - Men lugna dig nu, det gott om tid.
Lotta: - Jag får hjääärnblöödning!!
TVn: -Say MA-MA. - Mammma.. - Hohohoho.
kl 15.10
Gästerna kommit, mamma är tjusig och rödglittrig, alla är tillbaka från sina uppdrag, hemmet doftar hyacint och julmat, bordet är dukat, marschallerna tända, jusen glimmar, barnen tindrar, lugnet sänker sig. För alla utom Lotta som hyperventilerar och känner att hon haft en nära-döden-upplevelse. (Hela förloppet upprepas sedan på nyårsafton)
Min mamma är fantastisk. Hon är den mest ostressade människa som finns på denna jord. Och det finns inget, INGET, som stressar mig mer än när en totalt och fullkomligt ostressad människa för befälet. Av någon anledning så lär jag mig aldrig, hon fixar alltid allt i tid och med glans. Julafton löper alltid smidigt och allting är alltid färdigt när det ska. Varför kopplar jag inte av och lägger mig på soffan istället? Nej, för att jag är en klassisk martyr och det är inte jul innan jag fått andas i en påse.
Nu ska jag försöka smälta maten sen igår och ladda för en till runda när Tomas kommer med resterna från julbordet. Innan dess BÖR jag kanske försöka få ordning på mitt hem, åker ju till Boden i övermorgon. Det ska bli så himla härligt, jag längtar hem. Trots all hysteri när det närmar sig middagstid så finns det inget som är så avkopplande. Den stressen är av en annan sort, den är liksom hanterbar. Den handlar inte om att prestera, om att hinna lära sig saker, om press. Bodenstress är bra stress. Det är roligare stress.
Nuuu ska jag diska och städa och slänga allt jag ska ha med mig i tvätten!
Hoppas ni alla hade en underbart mysig julafton.
Puss
Hohoho...
Cinderella in training
Jag har blivit omedvetet och ofrivilligt rekryterad till en cirkus. Jag vet inte riktigt hur jag hamnade i manegen, men där står jag! Inte vet jag heller vad för sorts artist jag är. Kanske jag är direktör och får säga "-Största, möjliga tyysssssstnad." Näe, det är jag nog inte. En jonglerande clown kanske.
Anyhoo.. Nu är det jul! Och jag måste erkänna att jag inte alls hittar julkänslan och själva känslan av julledighet när jag är kvar i Stockholm. Stockholm, täby och min lägenhet.. Ja, det kommer nog aldrig bli platsen på jorden där jag känner mig ledig och avkopplad. Eller lägenheten iallafall, stressen och pressen har satt sig i väggarna. MEN. Det kan ju vara så att jag inte känner mig ledig, eftersom jag inte är ledig än. Hih. Hemtentan är inte riiktigt färdig. Inlämning är idag och den är nästan klar. Och jag ska göra den perfekt. Om en stund. Sen. Så, planen är: Om inte julstämningen kommer till mig, kommer jag till julstämningen. Jag pressar julmusik för fulla muggar och shoppar julklappar. Knäck och diverse annat juligt ätbart ska ta form de kommande dagarna, det brukar vara ett säkert kort. Förr eller senare ska det väl funka. Men egentligen vill jag nog bara åka hem.
Torsdag, fredag, lördag har bara varit ett enda omkringrännande. Torsdag utmynnade i fullkomlig katastrof. Fredag var underbar - jag kommer inte ihåg senast som jag var så genuint glad! Så himla skönt att äntligen känna igen sig själv. Den kvällen slutade dock också på ett riktigt underligt vis, haha. Jag fick för första gången på 1 ½ år se Tomas RIKTIGT arg, dock inte på mig. Det har aldrig hänt förut och min reaktion gav mig en påminnelse om hur tidigare förhållanden varit - så vill jag aldrig mer ha det, varför står man ut med sådan skit? På lördagkvällen träffade jag världens bästa Mia. Vilken lycka, det var så mysigt. Jag tycker bara att hon kan lägga av med att bo på så besvärliga ställen. Tycker att vi borde bo i samma stad igen någongång. Eller iallafall i samma land. Hon är min stjärna! Sedan bar det spontant iväg på tentapub. Meeen. Hela kth bestod av en enda lång kö, så efter ungefär 15 h huttrandes i -43 grader gav vi upp. Och DET var ett bra beslut.
Och nu, mina vänner. Nu ska jag producera en lysande hemtenta. Sen ska jag dra på mig mina förrymda täckisar* och knalla till täby c. Därefter ska jag se om jag minsann inte kan lura med min babe på bio ikväll.
Tjingeling
*Förrymda täckisar: Kom på att täckbyxor vore en bra sak att ha när jag promenerar till täby i snökaoset. Så jag börjar leta. Jag letar och letar inomhus, men hittar inte. Bestämmer mig för att leta ute i förrådet. Går ut, förfryser nästintill mina fingrar när jag ska försöka få upp alla jäkla lås. Väl inne i förrådet plockar jag verkligen ut ALLT. Tittar i alla påsar, alla kartonger, alla väskor. Hinner där arbeta upp ett ganska imponerande raseri, framförallt en vansinnig frustration. Har ni märkt att det då känns bra att misshandla materiella saker? Jag gjorde. HITTAR ÄNDÅ INGA JÄVLA TÄCKBYXOR!! Går in. Är arg. Svär. Hittar täckbyxorna i gaderoben på exakt den galgen som jag hängde upp dem på i våras. Känner mig lite dum.
Anyhoo.. Nu är det jul! Och jag måste erkänna att jag inte alls hittar julkänslan och själva känslan av julledighet när jag är kvar i Stockholm. Stockholm, täby och min lägenhet.. Ja, det kommer nog aldrig bli platsen på jorden där jag känner mig ledig och avkopplad. Eller lägenheten iallafall, stressen och pressen har satt sig i väggarna. MEN. Det kan ju vara så att jag inte känner mig ledig, eftersom jag inte är ledig än. Hih. Hemtentan är inte riiktigt färdig. Inlämning är idag och den är nästan klar. Och jag ska göra den perfekt. Om en stund. Sen. Så, planen är: Om inte julstämningen kommer till mig, kommer jag till julstämningen. Jag pressar julmusik för fulla muggar och shoppar julklappar. Knäck och diverse annat juligt ätbart ska ta form de kommande dagarna, det brukar vara ett säkert kort. Förr eller senare ska det väl funka. Men egentligen vill jag nog bara åka hem.
Torsdag, fredag, lördag har bara varit ett enda omkringrännande. Torsdag utmynnade i fullkomlig katastrof. Fredag var underbar - jag kommer inte ihåg senast som jag var så genuint glad! Så himla skönt att äntligen känna igen sig själv. Den kvällen slutade dock också på ett riktigt underligt vis, haha. Jag fick för första gången på 1 ½ år se Tomas RIKTIGT arg, dock inte på mig. Det har aldrig hänt förut och min reaktion gav mig en påminnelse om hur tidigare förhållanden varit - så vill jag aldrig mer ha det, varför står man ut med sådan skit? På lördagkvällen träffade jag världens bästa Mia. Vilken lycka, det var så mysigt. Jag tycker bara att hon kan lägga av med att bo på så besvärliga ställen. Tycker att vi borde bo i samma stad igen någongång. Eller iallafall i samma land. Hon är min stjärna! Sedan bar det spontant iväg på tentapub. Meeen. Hela kth bestod av en enda lång kö, så efter ungefär 15 h huttrandes i -43 grader gav vi upp. Och DET var ett bra beslut.
Och nu, mina vänner. Nu ska jag producera en lysande hemtenta. Sen ska jag dra på mig mina förrymda täckisar* och knalla till täby c. Därefter ska jag se om jag minsann inte kan lura med min babe på bio ikväll.
Tjingeling
*Förrymda täckisar: Kom på att täckbyxor vore en bra sak att ha när jag promenerar till täby i snökaoset. Så jag börjar leta. Jag letar och letar inomhus, men hittar inte. Bestämmer mig för att leta ute i förrådet. Går ut, förfryser nästintill mina fingrar när jag ska försöka få upp alla jäkla lås. Väl inne i förrådet plockar jag verkligen ut ALLT. Tittar i alla påsar, alla kartonger, alla väskor. Hinner där arbeta upp ett ganska imponerande raseri, framförallt en vansinnig frustration. Har ni märkt att det då känns bra att misshandla materiella saker? Jag gjorde. HITTAR ÄNDÅ INGA JÄVLA TÄCKBYXOR!! Går in. Är arg. Svär. Hittar täckbyxorna i gaderoben på exakt den galgen som jag hängde upp dem på i våras. Känner mig lite dum.
Tentaplugg, ugh.
Som alltid skulle jag kunna skriva en milslång lista om allt som lockar mer än tentaplugg. Eller egentligen går denna lista spikrakt mot oändligheten, ALLT är roligare än tentaplugg. Allt. Alltalltallt.
Ekonom kommer jag inte bli. I och för sig, avgörs min framtid nu så kommer jag bli professionell kaffedrickare och jullåts-nynnare. Men ekonomitentan kommer jag däremot trots allt antagligen inte att klara. Usch, motivationen är fullkomligt bortblåst. Orken tog slut någonstans förra veckan, då sa huvudet stopp. Jag vill inte lära mig mer i år, jag vill inte prestera eller producera mer utöver julmat och bak. No more! Den inställningen är aningen vansklig just idag, eftersom jag har två tentor och en hemtenta kvar att göra innan det blir jullov. Det känns inte så bra att jag har gett upp för i år med så mycket kvar. Men vad gör det om hundra år...
Jag längtar hem, där det är riktig snö. Här är snön bara en jäkla tease.. "Oh, titta på miiiig... Kolla vad jag är fluffig och kritvit.. Kolla hur jag singlar ned mot marken, snart kan du gosa ned dig här och göra en liten snöängel eller kanske en snölykta.. Jag ringer dig! " Men det är bara vackra ord. Guld och gröna (vita) skogar, för inte ligger det en endaste snöflinga på backen här alla löften till trots. Jag tycker att det är genomfalskt och jag känner mig lämnad i sticket. Annat är det med norrlandssnön. Den vet man var man har. Den är pålitlig och trofast. Å andra sidan har jag alltid varit en sucker för bad guys, så jag finner efter ett tag att trofastheten är rätt irriterande. Iallafall i maj.
SLUTA FLUMMA, BÖRJA PLUGGA!
Kom igen nu, skriv.
Nej, jag orkar inte.
