Det är det här med livet..

I’m sure that I will always be
A lonely number like root three

 

The three is all that’s good and right,
Why must my three keep out of sight
Beneath the vicious square root sign,
I wish instead I were a nine

 

For nine could thwart this evil trick,
with just some quick arithmetic

 

I know I’ll never see the sun, as 1.7321
Such is my reality, a sad irrationality

 

When hark! What is this I see,
Another square root of a three

 

As quietly co-waltzing by,
Together now we multiply
To form a number we prefer,
Rejoicing as an integer

 

We break free from our mortal bonds
With the wave of magic wands

 

Our square root signs become unglued
Your love for me has been renewed

 

 

 

Man har tamejtusan aldrig den siffra man behöver! Precis som i levande livet. Tänk om man kunde nöja sig med alla fyror och ettor och sexor och nior istället för att sukta efter tvåorna och åttorna. Men då är det ju inte ALLS roligt och helt utan poäng. Ibland vet jag inte om mitt filosofiska djup är som en djuphavsgrav eller som en barnpool.

Allt jag tar i går sönder. Min nya fina tv har fått fnatt - den stänger av sig själv hela tiden. Vansinnigt irriterande. Såklart jag borde reklamera den snarast.. Men jag drar mig faktiskt för tv-lösheten. Vad ska jag då ta mig till? Plugga? No way. Dessutom har mitt internet gått kaputt. Det var faktiskt inte mitt fel, strömsladden till routern är avgnagen och det är nog inte jag som gjort det. Misstänkt är en fyrfota. Allt är paj paj paj.

Nåväl. Jag har tillbringat nästan hela dagen hemma hos fröken Caroline. Eller snarare på fröken Carolines balkong.  Mycket trevligt, mycket lite plugg. Nu är jag hemkommen och borde faktiskt få lite gjort. Har varit hemma i ungefär en timme och har bakat muffins och scones, städat, diskat, kollat på tv och snart bloggat. Mycket produktivt! Det märks att det är tentatider här på vår lilla gård - det surrar av dammsugare hela dagarna, fönstrena står öppna och vårstädningen är i full gång!

På tal om Alvdeon så invigde jag gräsmattan i går! En liten blygsam solbränna med en förtjusande skär underton resulterade dagen i, lyckat. Senare på kvällen satt jag (i min illröda glans) med lite vänner i Kungsträdgården. En liten öl och massor med prat, sedan en ovanligt tidig hemgång. Men sommaren! Det ligger i luften.

Ja, detta inlägg blev något hattigt. Men när tentan står för dörren är det svårt att behålla en rak, fokuserad tanke i mer än några sekunder.  Efter 7 juni, då börjar jag på romanen!

Frustrerad och irriterad irriterad irriterad.

Fan jävla allt.

Jag är sämst på det där med att hålla distans. Vissa människor tar jag till mig i alldeles för hög grad, medan sådana som jag verkligen borde o-distansera mig till förblir distanserade. Jag är helt omdömeslös. Visserligen är de där som jag släpper nära sådana som egentligen inte är så intresserade av att vara där, så då slipper jag ju i alla fall. Listigt Charlotte. Varför är andra så himla duktiga på relationer? Varför är jag sämst? Jag borde träffa en relationscoach.

Kandidatuppsatsen.
Jag vill pussa på Tomas, inte skriva c(hit)-uppsats. Jag den hatar. Jag den hatar ur hjärtat mitt djupet. Men nu ska den skrivas! Eller så går jag och lägger mig istället. Ja, så gör jag.

Natti natt

Så säger man om man är förälder ;"Vad är det för dumheter?!?"
Jag skulle behöva någon form av auktoritär människa här, jag behöver få skäll.

Jag har saker att göra. JÄTTEmycket saker att göra.  De allra flesta borde göras också. Helst förra veckan. Vad gör jag? Kollar på simpsons, dricker kaffe med grannen, drullar omkring, äter bilar (som för övrigt är till mina muffins som jag ska baka till morgondagens studiesession), kikar på personlighetsanalysen jag fick göra på jobbet här om dagen. Jag är en I-människa, nu vet du det. Kollar du upp vad det betyder och tycker att det finns alldeles för lite information är du antagligen en C-människa. Tomas är en C-människa. C och I är motsatspersonligheter - surprise. Jag skulle behöva vara lite C:ig idag, ingenting skulle vara mer fördelaktigt för mig. 

Valborgshelgen har passerat relativt obemärkt. Torsdagens valborgspubrunda märktes visserligen, det var i det stora hela kul. Fredagen var således dämpad belysning, film och massor med mat. Brasan syntes från fönstret, så inte behövde vi gå ut heller. Verrrry godd. Igår kravlade jag mig till Uppsala en runda för lite kvalitetstid med familjen. Bra helg!

Jag är glad. På ett lite schizofrent sätt. Men ändå glad. Och kär. Och vårkänslig.
Mer sol, mera kaffe, mera puss, mindre plugg!