Vad är kärlek?
Varför känner man kärlek? Är den begränsad? Är den oändlig? Är den ett behov? Finns det olika sorters kärlek eller är alla relationer i grund och botten lika? Varför behöver man andras kärlek? Finns det hatkärlek? Varifrån kommer kärlek? Finns det ens en verklig betydelse för ordet "kär"?
Nä, jag vet inte heller. Undrade bara om du visste. När jag var 15 tyckte jag att jag visste allt om kärlek, busenkelt. När jag fyllde 18 började jag få en gnagande känsla i magen, insåg att allting inte riktigt är så glasklart som jag trodde. Nu, 22 år, erkänner jag villigt att jag inte fattar ett dugg. Och värre lär det väl bli. Antar jag.
Jahaja, nu sitter det en nykter skribent här iallafall. Till skillnad från förra inlägget. Usch, vad mycket jag yrar.. nykter som onykter. Solen har tydligen hittat till Norrköping. Tydligen. Jag och Mette satt ute på ett café idag och upptäcker att folk har väldigt lite kläder på sig. "Jaha, är det varmt nu?" Så van vid regn och rusk att även fast jag ser solen och känner värmen kan jag ändå inte riktigt ta till mig det. Då kan jag nog tycka att det är rätt illa ställt.
3 veckor kvar i Norrköping. Lite vemodigt men även spännande. 20 augusti sätter skolan igång och då ska jag väl helst infinna mig. Dock får jag ingen bostad förrän 1 september så jag ska bo med min faster i några dagar. Det lär nog bli en spännande erfarenhet. Hoppas vi fortfarande är sams när jag flyttar ut igen. Har jag berättat om min lägenhet? Ja, det har jag nog. Mamma är helt lyrisk, vilket innebär en stor praktiskt fördel. Hon kan verkligen vara ovärderlig när hon sätter den sidan till. Nää, hon är alltid ovärderlig.
Nåväl, tänkte nog skutta iväg till gymet en sväng. Nänä, så ambitiös är jag inte. Jag har inte gått än.
Puss&hej
Nä, jag vet inte heller. Undrade bara om du visste. När jag var 15 tyckte jag att jag visste allt om kärlek, busenkelt. När jag fyllde 18 började jag få en gnagande känsla i magen, insåg att allting inte riktigt är så glasklart som jag trodde. Nu, 22 år, erkänner jag villigt att jag inte fattar ett dugg. Och värre lär det väl bli. Antar jag.
Jahaja, nu sitter det en nykter skribent här iallafall. Till skillnad från förra inlägget. Usch, vad mycket jag yrar.. nykter som onykter. Solen har tydligen hittat till Norrköping. Tydligen. Jag och Mette satt ute på ett café idag och upptäcker att folk har väldigt lite kläder på sig. "Jaha, är det varmt nu?" Så van vid regn och rusk att även fast jag ser solen och känner värmen kan jag ändå inte riktigt ta till mig det. Då kan jag nog tycka att det är rätt illa ställt.
3 veckor kvar i Norrköping. Lite vemodigt men även spännande. 20 augusti sätter skolan igång och då ska jag väl helst infinna mig. Dock får jag ingen bostad förrän 1 september så jag ska bo med min faster i några dagar. Det lär nog bli en spännande erfarenhet. Hoppas vi fortfarande är sams när jag flyttar ut igen. Har jag berättat om min lägenhet? Ja, det har jag nog. Mamma är helt lyrisk, vilket innebär en stor praktiskt fördel. Hon kan verkligen vara ovärderlig när hon sätter den sidan till. Nää, hon är alltid ovärderlig.
Nåväl, tänkte nog skutta iväg till gymet en sväng. Nänä, så ambitiös är jag inte. Jag har inte gått än.
Puss&hej
PÅ den norrländska prärien..
Jahopp, då börjar visiten i Boden lida mot sitt slut. Vemod som vanligt. Underligt det där. Det tar verkligen emot att åka upp men när jag väl varit här några dagar tar det emot att åka hem igen. Uschaligen, så bra jag har det här.
(Jag ber redan nu om ursäkt för eventuella stavfel; efter en släktsammankomst kombinerat med det "nya" hängstället Bränna slinter man lätt på tangenterna. Fast "nya".. jaa, de säger att det funnits här i två år. Men vad vet jag.)
Hur som helst.
Himmel, så skönt det är att vara hemma. Och välbehövligt. Mamma har pysslat om mig alldeles kopiöst, vilket jag tycker jag förtjänar iallafall litegrann. Eller kanske inte. Men helt perfekt är det. Min dag består av: Sol, bad, kaffe, öl, vänner och umgänge. Kan det vara bättre? Mallis kan slänga sig i väggen, det här är semester på riktigt. Känner nästan lite ångest över att åka hem till krav, åtaganden, skyldigheter och konflikter. Konstigt det där. Eller egentligen inte. Väger du vänner och öl mot krav och konflikter är det väl rätt solklart. Poängen var (det fanns faktiskt en poäng) att allting känns så problemfritt här hemma.
Hah, försöker hitta på något intressant att surra om men jag kommer hela tiden tillbaka till hur mycket jag njuter av min tillvaro här. Men NU! Nu ska jag fundera ut något annat. Japp, hösten. Nu har det klarnat iallafall. Stockholm blir det och det känns bra. Nu har jag haft tid att fundera på mina prioriteringar i livet och det känns skönt att jag äntligen kan se exakt vad jag vill. Det vänder fort, jag vet. Men sån är jag. Nu ser jag faktiskt fram emot att sätta igång med plugget, riktigt motiverad är jag. Hoppas bara att det håller i sig. Däremot är jag lite fundersam om jag faktiskt kommer fixa ett sådant program som jag valt. Ibland undrar jag när de ska komma på mig och se att jag faktiskt inte alls kan något, att jag är asdålig på matte och att betygen från basåret bara var sprungna ur ren vänlighet från min lärares sida. (Såja lilla gumman. Du kommer ändå inte att bli något så jag sätter godkänt på dig iallafall. Blir du glad och slutar gråta då?) Usch, jag kommer att bli avslöjad. Hemskt pinsamt kommer det att bli.
Funderar på om jag ska häva mig själv i säng. Men jag har ingenting att läsa och alldeles för mycket tankar som snurrar. Så jag berättar hur min dag har varit istället! Min barmhärtiga moder körde upp mig halv tio i morse. Inte så tidigt tycker väl du. Men då vill jag att du tar i beaktande att jag inte kunnat sova på hela natten, eftersom det är-så-jäkla-ljust! Man kan bli vansinnig över mindre. Iallafall drog jag på mig bikinin, käkade frukost på altanen i solen (jag vet, du är avundsjuk) och försökte jobba på min icke-existerande solbränna. Mitt idiotsäkra företag gick åt skogen -solen gick i moln. Sen knåpade jag och mamma ihop en meny för kvällen, lite släktingar skulle komma. Handlade på den lokala ica-butiken. Ett påstående: Jag har alltid rätt. Följande samtal utspelade sig på den solbelysta parkeringen:
Lotta: -Men mamma, du måste ju dra upp rutorna på bilen.
Mamma: -Äsch, det här är Boden. Det händer aldrig något och dessutom skiner solen!
Lotta: -Men....jaa, okej. Det är din bil.
(mellanspel)
Mamma: Jäklarns!!
Vädret: Ösregn.
Bilen invändigt: Översvämning.
Efter detta försökte jag överträffa mig själv i köket för att imponera på nämnda släktingar. Men det gjorde jag inte. Så jag flydde fältet, stal bilen och kidnappade Annica med tillhörande bäbis. Felicia, nitton dagar, gjorde premiär på Systemet idag. Ja, det ska börjas i tid. Sen lite kaffe. Tur att hon är en extremt snäll bäbis. Hon ligger i princip i koma. (Fast jag kan tycka att det hade varit gulligt att få se hennes ögon någon gång. Kanske en annan dag) Japp! Sen baxade vi tillbaka Annica, bäbis, barnvagn, skötväska, åkstol(vad det nu heter) och tillhörande accessoarer. Icke att förakta, ingen lätt uppgift. Efter detta återvände jag till köket för att reparera det jag ställt till med förut. Helt okej, det blev en trevlig kväll. Dock förundrad över hur mycket sprit gubbar dricker. Och tanter för den delen. Precis när det började bli för högljutt och tjatigt, lagom till kaffet, kom Anneli och hämtade mig. En sväng till Bränna, rätt lagom och väldigt bra. Och nu, här är jag. På en blå kontorsstol utanför mitt gamla flickrum. Begynnande huvudvärk kommen ur den spännande blandningen välkomstdrink, whiskey, vin, vin, avec, cider.
Äsch, nu ger jag mig. Det blev lite väl långt, hoppas du orkade läsa min svada. Jag blir lätt lite pratsam när jag dricker vin. Även lite kreativ, vilket jag tycker är en aspekt eller kanske biverkning som inte utnyttjas till fullo. Äsch, tyst på mig. Nu ska jag sova. Tror dessutom att jag klarat mig utan stavfel och har jag inte det så varsågod och gnäll.
puss & godnatt
(Jag ber redan nu om ursäkt för eventuella stavfel; efter en släktsammankomst kombinerat med det "nya" hängstället Bränna slinter man lätt på tangenterna. Fast "nya".. jaa, de säger att det funnits här i två år. Men vad vet jag.)
Hur som helst.
Himmel, så skönt det är att vara hemma. Och välbehövligt. Mamma har pysslat om mig alldeles kopiöst, vilket jag tycker jag förtjänar iallafall litegrann. Eller kanske inte. Men helt perfekt är det. Min dag består av: Sol, bad, kaffe, öl, vänner och umgänge. Kan det vara bättre? Mallis kan slänga sig i väggen, det här är semester på riktigt. Känner nästan lite ångest över att åka hem till krav, åtaganden, skyldigheter och konflikter. Konstigt det där. Eller egentligen inte. Väger du vänner och öl mot krav och konflikter är det väl rätt solklart. Poängen var (det fanns faktiskt en poäng) att allting känns så problemfritt här hemma.
Hah, försöker hitta på något intressant att surra om men jag kommer hela tiden tillbaka till hur mycket jag njuter av min tillvaro här. Men NU! Nu ska jag fundera ut något annat. Japp, hösten. Nu har det klarnat iallafall. Stockholm blir det och det känns bra. Nu har jag haft tid att fundera på mina prioriteringar i livet och det känns skönt att jag äntligen kan se exakt vad jag vill. Det vänder fort, jag vet. Men sån är jag. Nu ser jag faktiskt fram emot att sätta igång med plugget, riktigt motiverad är jag. Hoppas bara att det håller i sig. Däremot är jag lite fundersam om jag faktiskt kommer fixa ett sådant program som jag valt. Ibland undrar jag när de ska komma på mig och se att jag faktiskt inte alls kan något, att jag är asdålig på matte och att betygen från basåret bara var sprungna ur ren vänlighet från min lärares sida. (Såja lilla gumman. Du kommer ändå inte att bli något så jag sätter godkänt på dig iallafall. Blir du glad och slutar gråta då?) Usch, jag kommer att bli avslöjad. Hemskt pinsamt kommer det att bli.
Funderar på om jag ska häva mig själv i säng. Men jag har ingenting att läsa och alldeles för mycket tankar som snurrar. Så jag berättar hur min dag har varit istället! Min barmhärtiga moder körde upp mig halv tio i morse. Inte så tidigt tycker väl du. Men då vill jag att du tar i beaktande att jag inte kunnat sova på hela natten, eftersom det är-så-jäkla-ljust! Man kan bli vansinnig över mindre. Iallafall drog jag på mig bikinin, käkade frukost på altanen i solen (jag vet, du är avundsjuk) och försökte jobba på min icke-existerande solbränna. Mitt idiotsäkra företag gick åt skogen -solen gick i moln. Sen knåpade jag och mamma ihop en meny för kvällen, lite släktingar skulle komma. Handlade på den lokala ica-butiken. Ett påstående: Jag har alltid rätt. Följande samtal utspelade sig på den solbelysta parkeringen:
Lotta: -Men mamma, du måste ju dra upp rutorna på bilen.
Mamma: -Äsch, det här är Boden. Det händer aldrig något och dessutom skiner solen!
Lotta: -Men....jaa, okej. Det är din bil.
(mellanspel)
Mamma: Jäklarns!!
Vädret: Ösregn.
Bilen invändigt: Översvämning.
Efter detta försökte jag överträffa mig själv i köket för att imponera på nämnda släktingar. Men det gjorde jag inte. Så jag flydde fältet, stal bilen och kidnappade Annica med tillhörande bäbis. Felicia, nitton dagar, gjorde premiär på Systemet idag. Ja, det ska börjas i tid. Sen lite kaffe. Tur att hon är en extremt snäll bäbis. Hon ligger i princip i koma. (Fast jag kan tycka att det hade varit gulligt att få se hennes ögon någon gång. Kanske en annan dag) Japp! Sen baxade vi tillbaka Annica, bäbis, barnvagn, skötväska, åkstol(vad det nu heter) och tillhörande accessoarer. Icke att förakta, ingen lätt uppgift. Efter detta återvände jag till köket för att reparera det jag ställt till med förut. Helt okej, det blev en trevlig kväll. Dock förundrad över hur mycket sprit gubbar dricker. Och tanter för den delen. Precis när det började bli för högljutt och tjatigt, lagom till kaffet, kom Anneli och hämtade mig. En sväng till Bränna, rätt lagom och väldigt bra. Och nu, här är jag. På en blå kontorsstol utanför mitt gamla flickrum. Begynnande huvudvärk kommen ur den spännande blandningen välkomstdrink, whiskey, vin, vin, avec, cider.
Äsch, nu ger jag mig. Det blev lite väl långt, hoppas du orkade läsa min svada. Jag blir lätt lite pratsam när jag dricker vin. Även lite kreativ, vilket jag tycker är en aspekt eller kanske biverkning som inte utnyttjas till fullo. Äsch, tyst på mig. Nu ska jag sova. Tror dessutom att jag klarat mig utan stavfel och har jag inte det så varsågod och gnäll.
puss & godnatt
Mot den norrländska prärien..
Japp, på fredag åker jag hemåt. Samma konstiga känslomix som alltid inför denna 120 mila resa. Galen blandning av allt från suckvadjobbigt till åhjagvillhemtillmamma. Fast det brukar alltid bli bra i slutändan. Jag ska bara beblanda mig med bra folk, ligga vid poolen, läsa och vara nanny åt den sprillans nya lilla Felicia. Kanske alltihop på en och samma gång. Lysande!
Åh, jag hade helt glömt bort hur Boden är. Hur alla känner alla. Hur alla vill veta allt om alla. Hur alla pratar om alla andra. Och inte alltid så snällt. Utan snarare ett andlöst -Veeeet du vad h*n har gjort! Blivit på smällen/börjat knarka/plågat hundvalpar/har ett sexliv/strulat med han/varit otrogen mot hon/sprungit slalom mellan lyktstolparna bort mot Heden -naken. Och hur vet vi allt detta? Jo, förstår du. Min kusins bästa kompis svägerska berättade att hennes ex nuvarande tjejs bror hade hört det. Lika bra att ringa NSD på en gång (för er som inte är bekanta med Bodens dagstidning; NSD: Norrländska socialdemokraten) Nå. Dristar mig inte till en helgonförklaring, vet inte hur hemskt jag själv är i sammanhanget. Ovanstående är grundat på allt och ingenting. Mest bara ren reflektion.
Sommarens första solbränna har jag fått också. Känns dock lite tragiskt att den anländer först i mitten av juli, vanligtvis brukar man väl se ut som en tattare vid det här laget. Detta är nog en av de mest markanta skillnaderna mellan att bo i lägenhet och hus. Hah. Ska man glassa lättklädd i solen här krävs det en monumental ansträngning. Eller nåja, lite mer engagemang än att öppna altandörren och segna ned på första bästa bekväma fläck. Hur som helst, nu är jag (lite) brun(are).
Nyheter angående hösten lyser med sin frånvaro. Jag trodde jag var en impulsiv person som fattade beslut lite efter dagsformen. Men näpp. Här ska det funderas och funderas. Och jag funderar. Visserligen är väl det bra, vilket det än blir kommer det ju inte på något sätt vara förhastat. Jag är bara rädd att jag ska fundera intensivt att jag aldrig kommer komma fram till något. Om du tittar till mig om 50 år kommer jag sitta kvar här med mina katter, stålgrå i håret och knarrig som en dörr. Och lik förbannat inte kunna bestämma ens vilken fot jag ska börja med när jag tar på mig strumpor. Så jag kommer nog att vara barfota. Och dessutom utmärglad (yes!) eftersom jag inte kan välja vad jag vill äta. Eller ens om jag ska gå till affären och handla mat eller inte. Så antagligen är jag stålgrå, knarrig, barfota och död. Katterna kanske äter på mig. Ibland blir jag så vansinnigt less på att vara jag. Inte jobbigt eller ledsamt eller ens deprimerande. Bara överjävligt irriterande. Jag är nära att hemfalla i svårt tablettmissbruk i ren trots mot mig själv.
(Nå, idag är kompassen vänd mot sthlm. Det har den faktiskt varit några dagar nu när jag tänker efter. Far å bada, jag kanske har bestämt mig?)
Äsch, nu är det mitt i natten och jag ska faktiskt sova. Vi ska till Nyköping imorgon på aktiviteter så jag har faktiskt ett mål med min morgondag. Yes!
puss&godnatt
Åh, jag hade helt glömt bort hur Boden är. Hur alla känner alla. Hur alla vill veta allt om alla. Hur alla pratar om alla andra. Och inte alltid så snällt. Utan snarare ett andlöst -Veeeet du vad h*n har gjort! Blivit på smällen/börjat knarka/plågat hundvalpar/har ett sexliv/strulat med han/varit otrogen mot hon/sprungit slalom mellan lyktstolparna bort mot Heden -naken. Och hur vet vi allt detta? Jo, förstår du. Min kusins bästa kompis svägerska berättade att hennes ex nuvarande tjejs bror hade hört det. Lika bra att ringa NSD på en gång (för er som inte är bekanta med Bodens dagstidning; NSD: Norrländska socialdemokraten) Nå. Dristar mig inte till en helgonförklaring, vet inte hur hemskt jag själv är i sammanhanget. Ovanstående är grundat på allt och ingenting. Mest bara ren reflektion.
Sommarens första solbränna har jag fått också. Känns dock lite tragiskt att den anländer först i mitten av juli, vanligtvis brukar man väl se ut som en tattare vid det här laget. Detta är nog en av de mest markanta skillnaderna mellan att bo i lägenhet och hus. Hah. Ska man glassa lättklädd i solen här krävs det en monumental ansträngning. Eller nåja, lite mer engagemang än att öppna altandörren och segna ned på första bästa bekväma fläck. Hur som helst, nu är jag (lite) brun(are).
Nyheter angående hösten lyser med sin frånvaro. Jag trodde jag var en impulsiv person som fattade beslut lite efter dagsformen. Men näpp. Här ska det funderas och funderas. Och jag funderar. Visserligen är väl det bra, vilket det än blir kommer det ju inte på något sätt vara förhastat. Jag är bara rädd att jag ska fundera intensivt att jag aldrig kommer komma fram till något. Om du tittar till mig om 50 år kommer jag sitta kvar här med mina katter, stålgrå i håret och knarrig som en dörr. Och lik förbannat inte kunna bestämma ens vilken fot jag ska börja med när jag tar på mig strumpor. Så jag kommer nog att vara barfota. Och dessutom utmärglad (yes!) eftersom jag inte kan välja vad jag vill äta. Eller ens om jag ska gå till affären och handla mat eller inte. Så antagligen är jag stålgrå, knarrig, barfota och död. Katterna kanske äter på mig. Ibland blir jag så vansinnigt less på att vara jag. Inte jobbigt eller ledsamt eller ens deprimerande. Bara överjävligt irriterande. Jag är nära att hemfalla i svårt tablettmissbruk i ren trots mot mig själv.
(Nå, idag är kompassen vänd mot sthlm. Det har den faktiskt varit några dagar nu när jag tänker efter. Far å bada, jag kanske har bestämt mig?)
Äsch, nu är det mitt i natten och jag ska faktiskt sova. Vi ska till Nyköping imorgon på aktiviteter så jag har faktiskt ett mål med min morgondag. Yes!
puss&godnatt
Så tröttsamt
Usch, jag är så vansinnigt uttråkad. Det är så tröttsamt att vara rastlös när man verkligen inte har någon möjlighet att aktivera sig. Egentligen skulle jag kunna sätta mig med lite matte. Men nu råkar det vara så att det är så avgrundsdjupt tråkigt att jag faktiskt tror att det gör saken värre. Så jag vet! Jag skriver en blogg om hur tråkigt jag har. Jag HAR väldigt tråkigt.
Anyhow, här ser ni en blivande civilingenjör. Eller ser och ser, ni kanske kan föreställa er. Ja, kom in på det jag faktiskt ville komma in på. Klart jag är glad och så. Men alltså. Jag vet inte. Jag önskar jag vore en av dem som bara kunde följa livets kringelkrokar utan att bråka. Men jag funkar inte så. Jag har så svårt att reducera Stora Beslut till någon form av ödestro. Jagvillbestämmajämtochhelatidenochnärdetrullarpåförfortvilljagintevaramedmer. Hur som helst, nu ligger mina mentala bromsar i för fullt och jag funderar på att jobba ett år istället för att plugga. Göra något annat ett tag. Fick en insikt, jag är väldigt bra på att bygga trösklar för mig själv. Alla andra kör på handikapprampen, men jag ska envisas med att dra rullstolen uppför trapporna. Alla 28 våningar.
(Snart klar, ska bara dramatisera lite till.)
Så summan av mina våndor: Jag tror och vet att jag får en bra utbildning på kth.
Men jag är lite bekymrad över min brist på entusiasm, helt ärligt känns det bara jobbigt och besvärligt och läskigt. Och det är trist att det känns så. (Om jag ska psykoanalysera mig själv så tror jag det kommer av alla mina oändligt jobbiga flyttar kors och tvärs i landet. Jag har blivit flyttallergiker) Nå, frågeställning lyder: Ska jag vänta med att plugga till nästa höst och se om jag håller fast vid samma utbildning? Jisses, jag förstår hur det här låter. Oändligt virrigt. Men då ska du veta hur det låter i mitt huvud. Det är så fullt att sittplatserna är slut. Det är lika packat som under en fotbolls VM-final.
Nu vet jag vad jag ska göra! Jag ska ringa storebror imorgon. Han kan allt. Han vet allt.
Sen vill jag bara berätta att jag har plockat blåbär i dag. Och svamp! Men någon talang för svampplockning har jag inte, för mig ser allting ut som gula löv. Som tur var gick det bättre att hitta blåbär, nu har vi massvis i frysen! Det svåra är att välja vad man ska göra av dem. Paj? Muffins? Spara till den hårda vintern? Fortsättning följer. Norrlänning som jag är älskar jag att vara ute i skogen. Det är så otroligt rogivande. Problem kan man bara strunta i att tänka på, de är ändå så långt borta. Sen luktar det så gott. Kåda,barr och blöta löv. Hemma!
Och nu ska jag läsa lite i min obehagliga skräckthrillerroman som jag börjde med igår. Sen hade jag en sömnlös natt, bara låg och lyssnade på de skrapande ljud som uppstår när den ondskefulla skurken bryter sig in i mitt hem. Visserligen lite långsökt, vi bor högst upp och han skulle behövt vara en fasadklättrare på elitnivå för att ta sig upp. Men iallafall. Jag försökte locka upp attack-katten Svinto i sängen till mitt försvar, men den otrogne boven övergav mig för en ihopknölad tröja på golvet.
Katter alltså. De bedrar en på pin kiv.
Sagt och gjort.
Puss&hej
Anyhow, här ser ni en blivande civilingenjör. Eller ser och ser, ni kanske kan föreställa er. Ja, kom in på det jag faktiskt ville komma in på. Klart jag är glad och så. Men alltså. Jag vet inte. Jag önskar jag vore en av dem som bara kunde följa livets kringelkrokar utan att bråka. Men jag funkar inte så. Jag har så svårt att reducera Stora Beslut till någon form av ödestro. Jagvillbestämmajämtochhelatidenochnärdetrullarpåförfortvilljagintevaramedmer. Hur som helst, nu ligger mina mentala bromsar i för fullt och jag funderar på att jobba ett år istället för att plugga. Göra något annat ett tag. Fick en insikt, jag är väldigt bra på att bygga trösklar för mig själv. Alla andra kör på handikapprampen, men jag ska envisas med att dra rullstolen uppför trapporna. Alla 28 våningar.
(Snart klar, ska bara dramatisera lite till.)
Så summan av mina våndor: Jag tror och vet att jag får en bra utbildning på kth.
Men jag är lite bekymrad över min brist på entusiasm, helt ärligt känns det bara jobbigt och besvärligt och läskigt. Och det är trist att det känns så. (Om jag ska psykoanalysera mig själv så tror jag det kommer av alla mina oändligt jobbiga flyttar kors och tvärs i landet. Jag har blivit flyttallergiker) Nå, frågeställning lyder: Ska jag vänta med att plugga till nästa höst och se om jag håller fast vid samma utbildning? Jisses, jag förstår hur det här låter. Oändligt virrigt. Men då ska du veta hur det låter i mitt huvud. Det är så fullt att sittplatserna är slut. Det är lika packat som under en fotbolls VM-final.
Nu vet jag vad jag ska göra! Jag ska ringa storebror imorgon. Han kan allt. Han vet allt.
Sen vill jag bara berätta att jag har plockat blåbär i dag. Och svamp! Men någon talang för svampplockning har jag inte, för mig ser allting ut som gula löv. Som tur var gick det bättre att hitta blåbär, nu har vi massvis i frysen! Det svåra är att välja vad man ska göra av dem. Paj? Muffins? Spara till den hårda vintern? Fortsättning följer. Norrlänning som jag är älskar jag att vara ute i skogen. Det är så otroligt rogivande. Problem kan man bara strunta i att tänka på, de är ändå så långt borta. Sen luktar det så gott. Kåda,barr och blöta löv. Hemma!
Och nu ska jag läsa lite i min obehagliga skräckthrillerroman som jag börjde med igår. Sen hade jag en sömnlös natt, bara låg och lyssnade på de skrapande ljud som uppstår när den ondskefulla skurken bryter sig in i mitt hem. Visserligen lite långsökt, vi bor högst upp och han skulle behövt vara en fasadklättrare på elitnivå för att ta sig upp. Men iallafall. Jag försökte locka upp attack-katten Svinto i sängen till mitt försvar, men den otrogne boven övergav mig för en ihopknölad tröja på golvet.
Katter alltså. De bedrar en på pin kiv.
Sagt och gjort.
Puss&hej
Nu har hon kommit.
..Annicas lilla tjej. Mattias också såklart. Om man ska vara sådär petnoga. Helt ofattbart, kan inte rikigt greppa att mina barndomsvän blivit mamma. Det är ju enormt! Jättefånigt, men jag är hur stolt som helst. Haha, snacka om att bjuda in sig själv i delaktigheten. Undrar vad hon ska heta. Jag har lagt in "Charlotte" som namnförslag, det ÄR ju ett väldigt fint och bra namn..:D
Ännu en bäbis är på väg. Nej, verkligen inte min. Men faster ska jag bli för femte gången. (Hurra, ännu mer julklappar.) Nu hoppas jag faktiskt på en flicka, bara för omväxlingens skull. Äsch, nu ångrade jag mig. Det spelar ingen som helst roll.
Tur att mina bröder kommer släpandes med så mycket barn, jag har ingen som helst press på mig att fixa barnbarn till mamma. Hur bra som helst.
Från bäbisar till något helt annat. 21 juli åker jag hem till Boden. Och nu har jag faktiskt hemlängtan. Ska bli såå himla skönt att komma hem. Behöver ett break och lite semester. Lyckades pricka in Nella så bra att vi åker bil tillsammans upp. Jisses, vilka sår vi kommer ha i öronen. Långt att åka och massvis att surra om.
Japp. Nu har jag bestämt mig. Det blir Stockholm i höst. Så är det. Jag vill faktiskt inte bo eller plugga i Linköping, så det ska jag helt enkelt inte göra.
puss&hej
Ännu en bäbis är på väg. Nej, verkligen inte min. Men faster ska jag bli för femte gången. (Hurra, ännu mer julklappar.) Nu hoppas jag faktiskt på en flicka, bara för omväxlingens skull. Äsch, nu ångrade jag mig. Det spelar ingen som helst roll.
Tur att mina bröder kommer släpandes med så mycket barn, jag har ingen som helst press på mig att fixa barnbarn till mamma. Hur bra som helst.
Från bäbisar till något helt annat. 21 juli åker jag hem till Boden. Och nu har jag faktiskt hemlängtan. Ska bli såå himla skönt att komma hem. Behöver ett break och lite semester. Lyckades pricka in Nella så bra att vi åker bil tillsammans upp. Jisses, vilka sår vi kommer ha i öronen. Långt att åka och massvis att surra om.
Japp. Nu har jag bestämt mig. Det blir Stockholm i höst. Så är det. Jag vill faktiskt inte bo eller plugga i Linköping, så det ska jag helt enkelt inte göra.
puss&hej
"du kommer förstå när du blir äldre"
No way, jag begriper faktiskt mindre nu än på den tiden folk (läs: vuxna) kom med denna urbota dumma klyscha. Ju mer jag lär mig, ju mindre begriper jag. Påväg mot nollställd, det kommer jag antagligen vara vid 40. En sak till jag inte förstår är hur mina vuxna kunde slå i mig en sådan lögn. I och för sig i gott sällskap med att ögonen blir fyrkantiga om man tittar för mycket på tv, de kan fastna om man tittar i kors och att jesusbarnet gråter när man svär. Lies, lies,lies. (Fast å andra sidan vet jag inte om jesusbarnet gråter när jag svär. Stackarn.)
Men vissa saker förstår jag bättre nu än när jag var liten. Tråkigt nog är det inte några bra saker; mina mogna insikter är mestadels cyniska. Trist. Några bra saker har jag nog allt lärt mig också. Däremot skulle uppräknadet av dessa förstöra den bittra tonen i det här inlägget och det vore ju tråkigt. Så jag tar dem en annan gång.
Nejdå, jag är varken bitter, sur eller cynisk idag. Jag hamnade nog bara på sniskan i ovanstående tankebanor. Tvärtom är jag lika glittrande glad som alltid. Bra saker händer och nya vindar blåser åt helt rätt håll. Men det är ju lyysande, för att citera basårsmatematik-ingemar. Vi har haft celebert besök i helgen från Nyköping vilket var mycket lyckat. Det kan ju faktiskt inte bli annat. Och så är det söndag igen. Tur att jag är dagblind, söndag är den Värsta Dagen.
Och annars ska jag träffa Anna imorgon i Linköping. Försökte beskriva vad jag tycker om det med ett lämpligt adjektiv, men hittar inget som passar. Det är så bra helt enkelt.
Nu är klockan alldeles för mycket för någon som kämpar för att hålla en någorlunda vettig dygnsrytm.
Puss&hej
Men vissa saker förstår jag bättre nu än när jag var liten. Tråkigt nog är det inte några bra saker; mina mogna insikter är mestadels cyniska. Trist. Några bra saker har jag nog allt lärt mig också. Däremot skulle uppräknadet av dessa förstöra den bittra tonen i det här inlägget och det vore ju tråkigt. Så jag tar dem en annan gång.
Nejdå, jag är varken bitter, sur eller cynisk idag. Jag hamnade nog bara på sniskan i ovanstående tankebanor. Tvärtom är jag lika glittrande glad som alltid. Bra saker händer och nya vindar blåser åt helt rätt håll. Men det är ju lyysande, för att citera basårsmatematik-ingemar. Vi har haft celebert besök i helgen från Nyköping vilket var mycket lyckat. Det kan ju faktiskt inte bli annat. Och så är det söndag igen. Tur att jag är dagblind, söndag är den Värsta Dagen.
Och annars ska jag träffa Anna imorgon i Linköping. Försökte beskriva vad jag tycker om det med ett lämpligt adjektiv, men hittar inget som passar. Det är så bra helt enkelt.
Nu är klockan alldeles för mycket för någon som kämpar för att hålla en någorlunda vettig dygnsrytm.
Puss&hej
