Det är det här med livet..

Jo. Anneli har nu fått antagningsbeskedet och flyttar hit i augusti. Det är nog det bästa som kunde hända. I vilket fall; jag gick in på Stockholms studentbostäder för att kika på de ungefär 4,5 m^2 som hon tänkte sig bo på (hur nu det ska gå till..) och fick ett omedelbart ett sentimentalt anfall. En flashback som drog mig tillbaka två år, när jag precis fick mitt antagningsbesked och helt plötsligt en lägenhet. I Stockholm. Men jag bor ju inte där? Hur ska jag lära mig hitta? Och hur åker man tunnelbana? Är alla på kth nördar med alldeles för korta byxor? (Japp.) Fram till dess jag fick min lägenhet gick jag omkring med monumental panikångest. Flytta från Norrköping, separera med sambon, plugga något skitjobbigt.

Ibland får jag blixtvisiter av Perspektivet. Till exempel när jag och carro knallar nedför odengatan en varm sommarkväll. Eller när man sitter i goda vänners sällskap och älskar livet.  Om jag hade vetat att jag skulle göra just detta, ett eller två år tidigare, hade paniken varit bortblåst. Tack fru Perspektiv.

Okej, nu när jag fått det nostalgiska ur mig ska jag ta tag i livet. Har pyttelite kvar av ena sommarkursen och målet är att den ska bli klar idag. Då drar jag till Uppsala. Men eftersom jag antagligen inte lyckas med detta så får jag åka imorgon istället. Blä.

Oh! Det var poolparty hos Emelie i lördags. Fantastiskt! Kvällen började dock med att jag, Tomas och Fredrik vandrade i blindo enligt en något förvirrande vägbeskrivning (som dessutom var lite för kort.. jag hade misslyckats lite med mitt ctrl+ c). Det tog ett tag. Men eftersom vi är de problemlösare vi är, lyckades vi hitta rätt destination till slut (vi frågade en tant.).Helt underbar kväll;  jag kollade inte på klockan en enda gång och slarvade bort mobilen pga ointresse. Ja, det var perfekt. Lite sliten dagen efter,  det blev väldigt få timmars sömn tack vare Otäckt Pigga Pojkvännen. Som visserligen slocknade klockan tolv och var fullkomligt utvilad nio på morgonen. Då hade jag sovit tre timmar och var ganska så oredo att gå upp. Men det var nog lika bra; annars hade jag missat frukosten som var det mest fantastiska jag någonsin ätit.  Hotell Morningtons frukost har ingenting på Emelies.

Jaja, undrar om någon ens orkar läsa mitt svammel? Detta är mestadels en förhalande funktion som tillåter mig att dra på pluggandet en stund till. Det var en självinsikt och nu sätter jag igång!

Här är typ de enda bilder jag tog som inte såg ut som att någon suddat ut en akvarell. Mobilkameran ÄR faktiskt bra, fotografen däremot verkar vara aningen darrig efter lite vin.


                          

                             

Nu är jag tillbaka i södern - lite mer myggbiten, lite mer utvilad. Nej, utvilad är jag faktiskt inte. Det var ljug. Jag kom rätt sent på torsdagkväll och rullade igång med detsamma. Fika halva natten i Annicas Vuxna Villa, tidigt upp på fredag och stranden med Anneli. Sedan hem en sväng för tillfixande inför grillfesten. Festen i fråga var ute i Kusån, vilket inte säger Er, kära sörlänningar, speciellt mycket. Men stugan där vi var ligger precis vid godtycklig älv (lule?) , vilket ger oändligt, ohyggligt, obehagligt mycket myggor.  Efter öltält, karuselltur, krogen och en aningen för stor tequila trillade jag hemåt. 1 h och 15 min tog det.  Det är typ 4-5 km. Jag vet inte riktigt vilken väg jag gick, men inte var den särskilt rak. På lördagen sparkades jag upp ur sängen av min vansinnigt morgonpigga moder som för övrigt helt saknar medkänsla. Solade, badade och bakade en GRYM jordgubbstårta. Annica med flickor kom på visit och förgyllde därmed min ditintills rätt sega dag. Men sedan drog det igång igen, fredagen upprepades så gott som. Förutom myggen då, förfesten var belägen i ett hyreshus ett stenkast från öltälten. Vilket var bra. Annars hade jag nog behövt en blodtransfusion. Fantastiskt duktiga By the Way Band tittade vi på, Jocke och gänget var grymma. Sedan öltält, krogen och hemgång.  
Söndagen tillbringades till största del med Annica och bäbisar, Matilda anslöt smygande som ett bakfullt spöke mot kvällen. Ett himla massa surrande, ungefär hela natten, och mysigt som det bara kan vara med mina bodentjejer. 

I stora drag var det en härlig helg. Hektisk, varm, stormig och askul. Ska försöka åka hem en runda till och faktiskt koppla av några dagar istället för att ränna runt så förbaskat. Just denna gång var det grymt skönt att komma hem till Stockholm. Hem till Tomas och Grynet (som han åkte på att vara kattvakt åt). När blev Stockholm mer hemma än Boden? Sen Tomas dök upp tror jag. Hm, det hade jag inte tänkt på förrän nu.

Nej, nu ska jag ta tag i mitt liv, få mina sommarkurser gjorda och hjälpa Grynet att få tag på brontosaurusflugan som bröt sig in genom det öppna fönstret. 

Tjingeling!