Hur emo är du?
..och farligt var ju roligt.
Som sagt.
Just nu har jag ungefär sju tusen saker jag borde göra. Som jag inte orkar. Jag är världens sämsta student. Funderar på att när som helst ta mig i kragen och göra det jag ska. For once. Men det är verkligen så mycket annat som lockar. Disciplin, vad är det?
I vilket fall, Mette har varit på visit i helgen. Absolut underbart, men dock väldigt intensivt. Nästa gång vi ses har jag lovat ETT soft dygn iallafall. Bara turista, kolla på tv och äta godis. Helgen gick till största del i alkoholens tecken, vilket inte är så tokigt i trevligt sällskap. Oooooo!!! Vi har varit på gröna lund också!! Helt fantastiskt vad roligt det är att leka! Det borde man absolut göra oftare, livet är nog gravallvarligt som det är. Lite besviken över att jag inte fick sällskap till spökhuset, jag hoppas på tuffare kompanjoner till nästa gång! Men man kan ju alltid hoppas. Fegisar. Fast okej, det är jag också. Jag vågar ju faktiskt inte gå in utan någon som går före och håller mig i handen.
Nu jäklar. Nu ska det räknas matte.
PUSS
Hopp och förtvivlan
.. och jag vet inte riktigt vad som är verklighet och vad som är inbillning.
Helgen då. Jag var helt inställd på en rätt lugn och tråkig helg utan utsvävningar. Men så blev det inte. Fredagen blev spelkväll, väldigt trevligt. Sen en evighetslång efterfest. Klockan var 7 00 när jag äntligen lade huvudet på kudden. Igår gick årets första poolparty av stapeln. Vilken grej! Grilla, bastu, bada, leka. Helt fulländat. Däremot hade jag en nästan nära döden-upplevelse. På grund av festens natur var mina kläder lite blöta. På grund av vårens natur har man alldeles för lite kläder. På grund av kylans natur när klockan är fem på morgonen, kläderna blöta , håret blött och inte en vante så långt ögat nådde, höll jag på att frysa ihjäl. På rikt. Men på grund av vinets natur kan det hända att jag överdrev och dramatiserade lite mer än nödvändigt. Jag brukar göra det vid den tiden och tillståndet.
Så. Söndag igen. Det är för mig ett mysterium att söndagar alltid är så innerligt eländiga numera. I typ tre timmar har jag försökt rycka upp mig och göra något av dagen. Men jag orkar inte. Jag vill bara ligga kvar i sängen och titta på typisk söndagstv. Har nog egentligen tänkt springa en vända, men mitt headset är glappt och trasigt vilket gör springhistorien så mycket mer plågsam. Jag måste få drömma mig långt, långt bort för att inte dö av tristess. Så går det när man inte har tid att prioritera sin träning och göra den rolig. Nepp, då får man köra den tråkiga, men ack så flexibla, varianten. Men som sagt, mitt headset funkar inte → jag funkar inte.
Nu ska jag laga matlådor, baka havrekakor och försöka peta i mig lite mat.
Puss
( ... Dirty sexy money på 5an.. jag vill också heta Ms Darling)
Helgen då. Jag var helt inställd på en rätt lugn och tråkig helg utan utsvävningar. Men så blev det inte. Fredagen blev spelkväll, väldigt trevligt. Sen en evighetslång efterfest. Klockan var 7 00 när jag äntligen lade huvudet på kudden. Igår gick årets första poolparty av stapeln. Vilken grej! Grilla, bastu, bada, leka. Helt fulländat. Däremot hade jag en nästan nära döden-upplevelse. På grund av festens natur var mina kläder lite blöta. På grund av vårens natur har man alldeles för lite kläder. På grund av kylans natur när klockan är fem på morgonen, kläderna blöta , håret blött och inte en vante så långt ögat nådde, höll jag på att frysa ihjäl. På rikt. Men på grund av vinets natur kan det hända att jag överdrev och dramatiserade lite mer än nödvändigt. Jag brukar göra det vid den tiden och tillståndet.
Så. Söndag igen. Det är för mig ett mysterium att söndagar alltid är så innerligt eländiga numera. I typ tre timmar har jag försökt rycka upp mig och göra något av dagen. Men jag orkar inte. Jag vill bara ligga kvar i sängen och titta på typisk söndagstv. Har nog egentligen tänkt springa en vända, men mitt headset är glappt och trasigt vilket gör springhistorien så mycket mer plågsam. Jag måste få drömma mig långt, långt bort för att inte dö av tristess. Så går det när man inte har tid att prioritera sin träning och göra den rolig. Nepp, då får man köra den tråkiga, men ack så flexibla, varianten. Men som sagt, mitt headset funkar inte → jag funkar inte.
Nu ska jag laga matlådor, baka havrekakor och försöka peta i mig lite mat.
Puss
( ... Dirty sexy money på 5an.. jag vill också heta Ms Darling)
Top 10 reasons to date an ENGINEER
10. The world does revolve around us... we choose the coordinate system.
9. No "couple" enjoy a better "moment".
8. We know how to handle stress and strain in a relationship.
7. We have significant figures.
6. We understand the motion of rigid bodies.
5. Projectile motion: Do we need to say more?
4. Engineers do it to specification
3. According to Newton, if two bodies interact, their forces are equal and opposite.
2. We know it's not the length of the vector that counts, but how you apply the force.
1. WE KNOW THE RIGHT HAND RULE!
Inte djupt, inte komplicerat. Enkelt som en plätta!
Tänk om man kunde läsa andra människor tankar. Vilken katastrof. Eller kanske inte. Efter den första chocken av detta, annars så instängda, känsloflöde lagt sig kanske det normaliseras. Att det blev helt normalt att alltid vara fullkomligt och totalt öppen med vad man känner och tycker. Så mycket enklare allt skulle bli. Aldrig några konstigheter och missförstånd, bara rak kommunikation. Visserligen kanske det skulle vara lite deprimerande att höra allt vad människor tycker om en, men det lär man sig nog att hantera också. Annars kanske man skulle kunna konstruera någon form av filter, rena elakheter kan folk få hålla för sig själv. Å andra sidan. I denna fiktiva värld där människor, hör och häpna, är ärliga och öppna kanske elakheter inte är så elaka. Utan bara giltigt frånvarande.
Och hur är läget då? Jo,tack. Bara bra. Eller bra och bra. Jag är väl lika trendigt manodepressiv som alla andra! Men förutom det så är livet väldigt harmoniskt och förnöjt. Det var otroligt länge sedan jag var så nöjd med min tillvaro som nu. Jag är som ett bakrecept som haft alldeles för mycket mjöl och för lite smör. Eller alldeles för mycket bakpulver. Jag vet inte. Men snart kanske det kan bli bra bullar av mig. Eller kaka!
Puss!
Och hur är läget då? Jo,tack. Bara bra. Eller bra och bra. Jag är väl lika trendigt manodepressiv som alla andra! Men förutom det så är livet väldigt harmoniskt och förnöjt. Det var otroligt länge sedan jag var så nöjd med min tillvaro som nu. Jag är som ett bakrecept som haft alldeles för mycket mjöl och för lite smör. Eller alldeles för mycket bakpulver. Jag vet inte. Men snart kanske det kan bli bra bullar av mig. Eller kaka!
Puss!
Back on track..
..verkar jag äntligen vara.
Den senaste månaden har verkligen känts som ett halvår. Ett väldigt mörkt och kallt halvår. Ungefär som ett halvår i Sibirien. Som uteliggare. Nu börjar dock livet halka tillbaka på banan igen, tror jag. Den känslan kanske går över, men just nu känns det iallafall som att det finns en ände på allt detta dramatiska elände. Jag önskar bara att tiden kunde börja fungera lite normalt, just nu går den i snigelfart. Liksom för att gno in denna fördömelse riktigt ordentligt. Tro inte att man kommer undan med klyschor om tid och sår och allt det där. Närå! Här ska vi snigla fram och verkligen undersöka varendaste lite undangömd förnimmelse som uppstått från 3 årsdagen fram till dags dato. Ett riktigt cocktailparty med självkännedom som tema. Men som sagt, det går bättre och bättre.
Idag har jag verkligen inte var det minsta effektiv. Lade upp mina matteböcker snyggt och prydligt. 2 minuter senare somnar jag prompt i en liten hög bredvid dem. Nu känns det lite väl sent att ta tag i dem igen, det blir ju sådär halvbra när man kombinerar narkolepsi med matematik. Narkomatik. Måste verkligen ta tag i min hälsa, min kropp är synnerligen plågad och mår inte alls bra. För lite sömn, för lite mat, för lite motion och för mycket tråkigheter. Stackars kroppen.
Plan B!
Puss!
Den senaste månaden har verkligen känts som ett halvår. Ett väldigt mörkt och kallt halvår. Ungefär som ett halvår i Sibirien. Som uteliggare. Nu börjar dock livet halka tillbaka på banan igen, tror jag. Den känslan kanske går över, men just nu känns det iallafall som att det finns en ände på allt detta dramatiska elände. Jag önskar bara att tiden kunde börja fungera lite normalt, just nu går den i snigelfart. Liksom för att gno in denna fördömelse riktigt ordentligt. Tro inte att man kommer undan med klyschor om tid och sår och allt det där. Närå! Här ska vi snigla fram och verkligen undersöka varendaste lite undangömd förnimmelse som uppstått från 3 årsdagen fram till dags dato. Ett riktigt cocktailparty med självkännedom som tema. Men som sagt, det går bättre och bättre.
Idag har jag verkligen inte var det minsta effektiv. Lade upp mina matteböcker snyggt och prydligt. 2 minuter senare somnar jag prompt i en liten hög bredvid dem. Nu känns det lite väl sent att ta tag i dem igen, det blir ju sådär halvbra när man kombinerar narkolepsi med matematik. Narkomatik. Måste verkligen ta tag i min hälsa, min kropp är synnerligen plågad och mår inte alls bra. För lite sömn, för lite mat, för lite motion och för mycket tråkigheter. Stackars kroppen.
Plan B!
Puss!
Snyfta klart, snyt dig och börja om
Sagt och gjort.
Jag har funderat en hel del på detta. Det där med att det ska vara så omöjligt att fatta ett endaste beslut utan att det ska kännas som att världens framtid hänger på ens förmåga att hålla huvudet kallt. Äntligen har jag kommit fram till en slutsats. Man kan inte välja fel. Vilket väg som än valdes var det den rätta. Annars skulle man ha valt den andra.
Söndagar. Som sista måltiden, man kan inte riktigt njuta av den. Eller så gör man verkligen det. Jag vet inte, jag har aldrig ätit en sista måltid. Hoppas jag. Målet med denna dag är att få CADen avklarad. Annars har jag faktiskt unnat mig en dag utan någon som helst tankeverksamhet. Väldigt skönt. Så skönt att få vara en riktig slacker ibland.
Igår hade jag en riktig heldag! Låång sovmorgon och sedan en shoppningrunda med fika. Hem och vila mig i form. Sedan vin, räkor, jordgubbar och trevligt sällskap. Därefter en alldeles lagom expedition i Stockholms nattliv. Sen att solen sken på mig hela dagen gjorde ju inte saken sämre! Lovely. Dock hittade jag en kringirrande schäfer, modell dinosaurie, precis när jag var på väg till stan. Jag hade verkligen inte hjärta att bara lämna den åt sitt öde. Så jag och dinosaurien traskade gata upp och gata ned i jakt på ägaren. Efter ett långt mellanspel kom vovven till rätta! Mycket bra, för jag hade inte kunnat ta hem den. Tror knappast jag fått in honom genom dörren ens en gång..
Jag har funderat en hel del på detta. Det där med att det ska vara så omöjligt att fatta ett endaste beslut utan att det ska kännas som att världens framtid hänger på ens förmåga att hålla huvudet kallt. Äntligen har jag kommit fram till en slutsats. Man kan inte välja fel. Vilket väg som än valdes var det den rätta. Annars skulle man ha valt den andra.
Söndagar. Som sista måltiden, man kan inte riktigt njuta av den. Eller så gör man verkligen det. Jag vet inte, jag har aldrig ätit en sista måltid. Hoppas jag. Målet med denna dag är att få CADen avklarad. Annars har jag faktiskt unnat mig en dag utan någon som helst tankeverksamhet. Väldigt skönt. Så skönt att få vara en riktig slacker ibland.
Igår hade jag en riktig heldag! Låång sovmorgon och sedan en shoppningrunda med fika. Hem och vila mig i form. Sedan vin, räkor, jordgubbar och trevligt sällskap. Därefter en alldeles lagom expedition i Stockholms nattliv. Sen att solen sken på mig hela dagen gjorde ju inte saken sämre! Lovely. Dock hittade jag en kringirrande schäfer, modell dinosaurie, precis när jag var på väg till stan. Jag hade verkligen inte hjärta att bara lämna den åt sitt öde. Så jag och dinosaurien traskade gata upp och gata ned i jakt på ägaren. Efter ett långt mellanspel kom vovven till rätta! Mycket bra, för jag hade inte kunnat ta hem den. Tror knappast jag fått in honom genom dörren ens en gång..
Nu tänker jag faktiskt sova en stund och sedan ta itu med resten. Puss
Stabilt är det ju inte..
..det är en sak som sannerligen är säker.
Mitt problem är inte att jag inte vet vad jag vill. Snarare att jag funderar alldeles för mycket. Vad kommer att bli bäst i slutändan? Vad kommer att sluta i förödelse? Tänk om man hade facit. Inte allt, svart på vitt, utan bara små hintar och ledtrådar. Egentligen, det är ett helt sanslöst slöseri med tid att fundera på vad som kommer att ge det bästa resultatet. Det går ju verkligen inte att komma fram till ett svar i förhand. Tvärt om, det som till en början verkar helt perfekt kan visa sig vara en riktig trafikolycka. Samt vice versa. Detta har om och om igen blivit bevisat och registrerat av mitt analytiska jag. Trots detta kan jag inte låta bli att undra, trotsande allt sunt förnuft.
Idag åkte vårjackan fram. Hela veckan har varit solig och varm och då tänkte jag att torsdagen inte borde vara ett undantag. Jorå. Solen visade sig bara i korta glimtar och frös gjorde jag. Så typiskt. Men en riktigt bra dag har det varit, trots frost och snöstorm. Otroligt kompakt, många saker har hunnit bli genomförda! 4 h föreläsning, 1 h lunch, 4 h peugeotcabs räknande och donande, 1 h stadspromenad, 2 h matte, hemma. Rätt effektivt!
Nu ska jag äta oliver och ringa mamma. Allt blir bättre när man ringer mamma.
hejhej
Mitt problem är inte att jag inte vet vad jag vill. Snarare att jag funderar alldeles för mycket. Vad kommer att bli bäst i slutändan? Vad kommer att sluta i förödelse? Tänk om man hade facit. Inte allt, svart på vitt, utan bara små hintar och ledtrådar. Egentligen, det är ett helt sanslöst slöseri med tid att fundera på vad som kommer att ge det bästa resultatet. Det går ju verkligen inte att komma fram till ett svar i förhand. Tvärt om, det som till en början verkar helt perfekt kan visa sig vara en riktig trafikolycka. Samt vice versa. Detta har om och om igen blivit bevisat och registrerat av mitt analytiska jag. Trots detta kan jag inte låta bli att undra, trotsande allt sunt förnuft.
Idag åkte vårjackan fram. Hela veckan har varit solig och varm och då tänkte jag att torsdagen inte borde vara ett undantag. Jorå. Solen visade sig bara i korta glimtar och frös gjorde jag. Så typiskt. Men en riktigt bra dag har det varit, trots frost och snöstorm. Otroligt kompakt, många saker har hunnit bli genomförda! 4 h föreläsning, 1 h lunch, 4 h peugeotcabs räknande och donande, 1 h stadspromenad, 2 h matte, hemma. Rätt effektivt!
Nu ska jag äta oliver och ringa mamma. Allt blir bättre när man ringer mamma.
hejhej
Fröken Livrädd och Kärleken
Jag tror att mitt liv blivit bitvis illustrerat..:)
När solen skiner går allting så lekande lätt. Det är helt otroligt vad våren gör för humöret, attityden och livet. Hela vintern har jag gått med näsan nedstucken i halsduken och mössan neddragen framför ögonen, bokstavligen och bildligt. Nu är det så härligt att bara andas och leva.
Ja, skolan äter upp mig och all tid. Jag fasar för maj och den monumentala hög med tentor jag måste ta mig igenom innan sommaren. Det är så ohyggligt mycket som måste åstadkommas de kommande två månaderna. Jag har ingen aning var jag ska hitta motivationen och energin till att genomföra detta. Inte ens lyckas, bara genomföra utan att bryta ihop. Men jag är nog inte typen som bryter ihop. Jag hoppar nog bara framför tåget utan förvarning. Nej, vad hemskt. Så morbid jag är.
Sommaren ja.. Jag vet faktiskt inte var jag vill vara! Vilken stad? Vilket land? Jag har en pytteliten fundering på Boden i sommar. Pytteliten. Men kanske. Tänk att jag aldrig vet var jag vill vara. Jag har alltid sett mig själv som en ganska impulsiv människa, men kom till insikt i dag på löprundan att så inte är fallet. Jag blir otroligt stressad när jag inte får fundera på saker i lugn och ro, liksom inta ett ställningstagande och vara säker på vad jag tycker och känner innan människor kräver svar och reaktion. Jag måste fundera på saken, annars blir jag en enmanscirkus. Enkvinnacirkus.
Rött te och mörk choklad, vilken kombination! Mums! Nu ska jag göra en insats med dagens matte.
puss
När solen skiner går allting så lekande lätt. Det är helt otroligt vad våren gör för humöret, attityden och livet. Hela vintern har jag gått med näsan nedstucken i halsduken och mössan neddragen framför ögonen, bokstavligen och bildligt. Nu är det så härligt att bara andas och leva.
Ja, skolan äter upp mig och all tid. Jag fasar för maj och den monumentala hög med tentor jag måste ta mig igenom innan sommaren. Det är så ohyggligt mycket som måste åstadkommas de kommande två månaderna. Jag har ingen aning var jag ska hitta motivationen och energin till att genomföra detta. Inte ens lyckas, bara genomföra utan att bryta ihop. Men jag är nog inte typen som bryter ihop. Jag hoppar nog bara framför tåget utan förvarning. Nej, vad hemskt. Så morbid jag är.
Sommaren ja.. Jag vet faktiskt inte var jag vill vara! Vilken stad? Vilket land? Jag har en pytteliten fundering på Boden i sommar. Pytteliten. Men kanske. Tänk att jag aldrig vet var jag vill vara. Jag har alltid sett mig själv som en ganska impulsiv människa, men kom till insikt i dag på löprundan att så inte är fallet. Jag blir otroligt stressad när jag inte får fundera på saker i lugn och ro, liksom inta ett ställningstagande och vara säker på vad jag tycker och känner innan människor kräver svar och reaktion. Jag måste fundera på saken, annars blir jag en enmanscirkus. Enkvinnacirkus.
Rött te och mörk choklad, vilken kombination! Mums! Nu ska jag göra en insats med dagens matte.
puss
