Det är det här med livet..

Jag har blivit omedvetet och ofrivilligt rekryterad till en cirkus. Jag vet inte riktigt hur jag hamnade i manegen, men där står jag! Inte vet jag heller vad för sorts artist jag är. Kanske jag är direktör och får säga "-Största, möjliga tyysssssstnad." Näe, det är jag nog inte. En jonglerande clown kanske.

Anyhoo.. Nu är det jul! Och jag måste erkänna att jag inte alls hittar julkänslan och själva känslan av julledighet när jag är kvar i Stockholm. Stockholm, täby och min lägenhet.. Ja, det kommer nog aldrig bli platsen på jorden där jag känner mig ledig och avkopplad. Eller lägenheten iallafall, stressen och pressen har satt sig i väggarna.  MEN. Det kan ju vara så att jag inte känner mig ledig, eftersom jag inte är ledig än. Hih. Hemtentan är inte riiktigt färdig. Inlämning är idag och den är nästan klar. Och jag ska göra den perfekt. Om en stund. Sen. Så, planen är: Om inte julstämningen kommer till mig, kommer jag till julstämningen. Jag pressar julmusik för fulla muggar och shoppar julklappar. Knäck och diverse annat juligt ätbart ska ta form de kommande dagarna, det brukar vara ett säkert kort. Förr eller senare ska det väl funka. Men egentligen vill jag nog bara åka hem.

Torsdag, fredag, lördag har bara varit ett enda omkringrännande. Torsdag utmynnade i fullkomlig katastrof. Fredag var underbar - jag kommer inte ihåg senast som jag var så genuint glad! Så himla skönt att äntligen känna igen sig själv. Den kvällen slutade dock också på ett riktigt underligt vis, haha. Jag fick för första gången på 1 ½ år se Tomas RIKTIGT arg, dock inte på mig. Det har aldrig hänt förut och min reaktion gav mig en påminnelse om hur tidigare förhållanden varit - så vill jag aldrig mer ha det, varför står man ut med sådan skit? På lördagkvällen träffade jag världens bästa Mia. Vilken lycka, det var så mysigt. Jag tycker bara att hon kan lägga av med att bo på så besvärliga ställen. Tycker att vi borde bo i samma stad igen någongång. Eller iallafall i samma land. Hon är min stjärna! Sedan bar det spontant iväg på tentapub. Meeen. Hela kth bestod av en enda lång kö, så efter ungefär 15 h huttrandes i -43 grader gav vi upp. Och DET var ett bra beslut. 

Och nu, mina vänner. Nu ska jag producera en lysande hemtenta. Sen ska jag dra på mig mina förrymda täckisar* och knalla till täby c. Därefter ska jag se om jag minsann inte kan lura med min babe på bio ikväll.  

Tjingeling






*Förrymda täckisar: Kom på att täckbyxor vore en bra sak att ha när jag promenerar till täby i snökaoset. Så jag börjar leta. Jag letar och letar inomhus, men hittar inte. Bestämmer mig för att leta ute i förrådet. Går ut, förfryser nästintill mina fingrar när jag ska försöka få upp alla jäkla lås. Väl inne i förrådet plockar jag verkligen ut ALLT. Tittar i alla påsar, alla kartonger, alla väskor. Hinner där arbeta upp ett ganska imponerande raseri, framförallt en vansinnig frustration. Har ni märkt att det då känns bra att misshandla materiella saker? Jag gjorde. HITTAR ÄNDÅ INGA JÄVLA TÄCKBYXOR!! Går in. Är arg. Svär. Hittar täckbyxorna i gaderoben på exakt den galgen som jag hängde upp dem på i våras. Känner mig lite dum.