Nog finns det hopp om livet alltid!

Jag älskar att vakna med sol i ansiktet. Visserligen var klockan halv sju, men det gjorde inte så mycket. Sol i ansiktet är mycket värt!

Veckorna går så vansinnigt fort - det är måndag igen! Veckorna rörs ihop till en enda suddig smet, bara helgerna behåller en viss substans. Som regel går jag till skolan på måndag, äter lunch på onsdag och hemgår på fredag. Sen är det en helg fylld med aktiviteter, därefter måndag igen. Jag har tredagarsvecka.

Den här helgen har ett riktigt bra genomsnitt! Fredag busade jag med grannen i vår föreningslokal, alldeles för mycket vin och dessutom sing star (till övriga grannars förskräckelse). Lördagen var ju liksom planerad och spikad, så att banga var väl inget alternativ trots en enastående baksmälla.. Måste ju föregå med gott exempel!  Iallafall, det blev middag med Carro och Nathalie, sedan stod vi i kö resten av kvällen. Nää, det gjorde vi inte. Men jag och Carro köade snällt i säkert 1 h utanför KTHs kårhus (!) Men! Det var värt det! Otroligt rolig kväll, med lite underliga inslag. Vi kunde konstatera att det finns en hel del intressanta människor.

Jaja, nu ska jag ta en tur till gymmet och sedan är det dags för föreläsning. Men, det flimmrar massor för mina ögon. Jätteirriterande, kommer ju trilla av löpbandet.


Sol!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0