Men lille katte..
Mitt lilla Gryn är inte helt frisk idag. Eller igår. Stackars liten. Så hemskt när djur blir dåliga, om de bara kunde berätta var det gör ont! Istället blir det någon sorts gissningslek.
Jaha, noll produktivitet idag än så länge. Funderade starkt på att gå en runda på gymmet innan det är dags för föreläsning, men jag vet inte om min gamla kropp orkar med två dagar i rad. Jag sprang bara tre km i går och är helt ledbruten. Så går det när man inte rör sig längre än mellan köket och sängen på 2 månader. Sen är det inte särskilt långt mellan mitt kök och min säng heller, för att göra saken bättre. Om jag hade bott i en herrgård kanske det skulle vara tillräcklig vardagsmotion. (To do: Införskaffa och flytta in i herrgård) Hm. Beach 2010 känns väldigt långt borta. Kanske är beach 2013 ett mer rimligt mål.
Jag begriper inte vad det är som händer i världen. Så ofantligt mycket elände som drabbar (mer eller mindre) nära och kära. Oavsett hur när eller kär så är det ju hemska saker ändå. De senaste veckorna har inneburit en väldigt hög koncentration olycka. Men varför nu? På ett logiskt plan inser jag att det är slumpen, men ändå kan jag inte låta bli att undra över det här. Är det någon, någonstans, som finner ett bisarrt nöje i att ödelägga människors liv? Skulle inte förvåna mig om den tentan som gick så fenomenalt bra visar sig bli ett stort fett F. Bara för att. På samma sätt som man kan bevisa vad som helst genom att vända på statistik, har nog mitt potentiella B blivit vridet till ett F (fail, förskräckligt, förfärligt, ful, förödelse, fasansfullt, februari)
För att lyfta fram något roligare; det är våffeldagen på torsdag! Ska övertala Tomas att vi pausar i magrute-tävlingen (enligt ovan, jag är ju ändå körd) och grädda massor, massor, massor med våfflor. Man måste ha hjortonsylt, annars räknas det inte som våfflor. Då är det bara stekt mjölsmet. Ytterligare roligheter: Boden närmar sig! Det ska bli lov-ely (hoho). Enda flugan i hallonsaften är att Annica lyckats boka in en fjällenresa under merparten av min vistelse. Eller egentligen missar hon bara helgen, men det är ju liksom den som räknas.
Nä, nu ska jag gräva fram min stackars sjukling och tvinga i henne lite mer paraffinolja.
Jaha, noll produktivitet idag än så länge. Funderade starkt på att gå en runda på gymmet innan det är dags för föreläsning, men jag vet inte om min gamla kropp orkar med två dagar i rad. Jag sprang bara tre km i går och är helt ledbruten. Så går det när man inte rör sig längre än mellan köket och sängen på 2 månader. Sen är det inte särskilt långt mellan mitt kök och min säng heller, för att göra saken bättre. Om jag hade bott i en herrgård kanske det skulle vara tillräcklig vardagsmotion. (To do: Införskaffa och flytta in i herrgård) Hm. Beach 2010 känns väldigt långt borta. Kanske är beach 2013 ett mer rimligt mål.
Jag begriper inte vad det är som händer i världen. Så ofantligt mycket elände som drabbar (mer eller mindre) nära och kära. Oavsett hur när eller kär så är det ju hemska saker ändå. De senaste veckorna har inneburit en väldigt hög koncentration olycka. Men varför nu? På ett logiskt plan inser jag att det är slumpen, men ändå kan jag inte låta bli att undra över det här. Är det någon, någonstans, som finner ett bisarrt nöje i att ödelägga människors liv? Skulle inte förvåna mig om den tentan som gick så fenomenalt bra visar sig bli ett stort fett F. Bara för att. På samma sätt som man kan bevisa vad som helst genom att vända på statistik, har nog mitt potentiella B blivit vridet till ett F (fail, förskräckligt, förfärligt, ful, förödelse, fasansfullt, februari)
För att lyfta fram något roligare; det är våffeldagen på torsdag! Ska övertala Tomas att vi pausar i magrute-tävlingen (enligt ovan, jag är ju ändå körd) och grädda massor, massor, massor med våfflor. Man måste ha hjortonsylt, annars räknas det inte som våfflor. Då är det bara stekt mjölsmet. Ytterligare roligheter: Boden närmar sig! Det ska bli lov-ely (hoho). Enda flugan i hallonsaften är att Annica lyckats boka in en fjällenresa under merparten av min vistelse. Eller egentligen missar hon bara helgen, men det är ju liksom den som räknas.
Nä, nu ska jag gräva fram min stackars sjukling och tvinga i henne lite mer paraffinolja.
Kommentarer
Trackback
